Vattengymnastik?

Efter att ha suttit och läst uppsatser i nationella proven en hel dag så var det skönt att komma ner till stallet. Trodde jag.. I stallet var det redan fyra tjejer och det var fullt russel. Hjälp – jag funderade på att vänta med stallet tills dess att de var klara. Ibland blir det bara för mycket babbel, tjo och tjim. Efter en arbetsdag kan det vara skönt att landa i lugn och ro istället för i värsta ungdomsgården – men jag får väl skylla mig själv som har tagit in dem i stallet..

I går flyttade jag över Mackans bett till nya tränset och funderade i dag på vilket bett jag skulle sätta på hans bruna träns. Efter att ha funderat en liten stund så föll valet på Salnas gamla gummibett. Det är alldeles mjukt och väldigt smidigt, så det kunde vara värt att testa. Tanken om att Mackan inte gillar metallen i bettet har funnits och att det kunde vara anledningen till att han drar upp tungan som han gör. När han hade fått bettet i munnen så började han att gapa, men verkade ganska snart acceptera det. När jag red så fungerade bettet riktigt bra och han gick inte och stretade så som han kan göra ibland. Frågan är hur jag skall göra – köpa ett nytt eftersom Salnas gamla har rostiga ringar och är lite trasigt eller om jag skall linda silicontape runt hans andra stela bett. Nackdelen är att man inte får tävla på ett mjukt gummibett om jag inte minns fel. Måste kolla upp det innan jag bestämmer mig.

Ridningen gick väl sådär. Eftersom det var träning i går så valde jag att ta det lite lugnt i dag. Tanken var att repetera lite av det vi gjorde i går, men den tanken fick jag överge ganska snart eftersom det var mer vatten än torrt underlag i paddocken. Mackan hatar verkligen att klafsa omkring i geggamoja och det var knappt att jag fick honom att gå framåt till en början. Till efter en stund gav han med sig och gick igenom pölar och vatten, om än med visst motstånd. Istället för 8-volt så arbetade jag med tempoväxlingar i traven samt med att få igenom ställning och böjning. Högervarvet har blivit mycket bättre än tidigare, men däremot så är det lite av och till i vänstervarvet. Efter 30 minuters ridning så fick han lämna klafset och kliva ut på torrare mark. Hoppas verkligen att tjälen släpper inom kort så att vi blir av med vattnet i paddocken.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen