Promenad igen..

Började dagen i något som mest liknar koma. Jag hade nämligen varit ute och letat efter Amanda och hennes kompisar mitt i natten och kom inte i säng förrän vid 3-tiden. Jobbigt värre. (På lördagen promenerade jag ju först med hundarna och därefter med Mackan, och till detta kan nu läggas 5 km promenad för att hitta ungdomarna..) När klockan ringde vid 7 så var jag mer död än levande och mina promenadskinkor ömmade. Håkan hade som förslag att Amanda skulle fått morgonmata hästarna, men om jag känner henne rätt så hade hon försovit sig och missat hästarna – och det kan jag ju inte gå med på. Jag lyckades faktiskt somna om en stund mellan morgonmatning och utsläpp, och tur var väl det.

Egentligen hade jag tänkt att åka in tlll Kungsbacka och titta på dressyr, men tröttheten satte stopp för det – särskilt när jag såg att de jag känner som skulle tävla startade bland de första..

Strålande väder gjorde att det började rycka i mina forna trädgårdshänder när jag vaknat och tittat ut, så jag gjorde som 75% av svenska befolkningen – klippte fruktträd och ansade häcken i ett underbart vårväder. När dagens dagsverke i trädgården var avklarat så var det dags för stallet. Jag stretchade och masserade Mackan, men var lite osäker på hur jag skulle göra med frambenen. Den vanliga stretchen rakt fram är inga problem, men då jag skulle lyfta ett böjt framben för att trycka ut karpalleden samtidigt som jag höll i hoven, då blev jag lite fundersam. Hur högt skall jag lyfta benet? Hur mycket tryck utåt skall jag lägga på karpalleden? Jag får ringa Stefan och fråga, för jag vill ju inte göra fel.

Mackan fick en kortare promenad om ca 30 minuter. Vi gick runt reningsverket och fick sällskap av Rebecca och Mapi. När vi kom tillbaka så fick Mackan bli kvar inne med öppet fönster. 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar