Sirap överallt!

Oj, oj – jag upptäckte precis att jag hade avslutat mitt förra inlägg med att stava sommarlov med ett m = somarlov. Illa om man är lärare, men jag får väl skylla på ölen som jag drack innan.. Just nu sitter jag vid ett tangentbord som är lite påverkat av både läsk och annat, så det kommer säkert att smyga sig in ett och annat fel här också:)

I morse kom jag på att jag har körförbud på hästtransporten om jag inte åtgärdar bromsarna och ombesiktigar för den 26:e. Illa. Ringde någon husvagnsservice och fick en tid på måndag, skyndade in på nätet och bokade en ombesiktning på onsdag. Hoppas att det inte blir några problem med besiktningen eftersom vi har hoppträning på onsdag kväll:) Alltid ute i sista stund..

Storstädade huset så att det är i någorlunda skick om det kommer någon mäklare hit i helgen för att kolla läget. Satte på bra musik och städade flitigt i ett par timmar innan det var dags att gå ner till stallet. Ylva Rubin tipsade mig om att ha sirap på bettet för att ge Mackan en annan upplevelse av bettet – sagt och gjort. En flaska ljus sirap hämtades ner till stallet. Jag hällde lite sirap på bettet och tränsade Mackan, men innan jag fick på tränset så hade jag sirap både på nosgrimman, käkremmen, fingarna och armbågen! Snacka om kletigt! Rebecca fick hålla Mackan under tiden som jag tvättade av mig. Med lite övning så hoppas jag att inte kleta ner halva tränset och halva mig..

Jag hade lite beslutsångest huruvida jag skulle longera eller rida idag, men valde att rida eftersom jag inte ville ha Mackan för mycket på volten i och med muskelskadan i höger bak. Ridningen gick rätt bra – så bra det kan gå med en tok-Acke som tokgalopperade jämte paddocken när jag försökte få Mackan koncentrerad på det han skulle göra. Efter en stund lugnade emellertid Acke ner sig och Mackan fick lite mer lugn och ro. Jag hade inga särskilda krav på Mackan, förutom det att jag ville ha honom uppmärksam på mig och inte på allt annat runt omkring. Det gick bra efter en liten stund. Red mycket övergångar och jobbade med ställningen i höger varv. Avslutade ridningen efter ca 35 minuter och gick då in i stallet för att spraya på cool-spray, stretcha och massera. Mysigt. 

Acke skötte sig riktigt bra i hagen under tiden som jag och Mackan var i stallet. Han sprang inte som en tok hela tiden, utan ställde sig och betade lugnt och fint. Toppen! Han måste ju vänja sig vid att vara själv då och då.

Nu är jag riktigt sugen på att komma igång med träningen igen. 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar