Banhoppningsträning i Kungsbacka

Började dagen med en smaskig frukost och en dusch. På förmiddagen blev det bestämt att vi skulle åka till Ullared och hämta staketstolpar till paddocken. Vi beställde för längesedan rejäla ekstolpar som vi skall gräva ner och på så vis få ett riktigt hållbart staket. Än så länge har vi haft ett provisorikskt bestående av hagstängsel och det har liksom aldrig blivit av att byta. Nu blir det äntligen dags – lagom till vi skall sälja.. Håkan kopplade på transporten, men tappade den när vi kom ut på Jutegårdsvägen – frågan är hur han satte på den? Tur att det inte var en häst i.. men om det hade varit det så skulle han inte få ha kopplat på. Då vill jag gärna göra det själv. Min man har lite bråttom ibland och då vet man inte riktigt hur saker och ting sätts ihop:) Som tur var så var det inget som gick sönder – det var bara vajern till bromsen som släppte från ena fästet, men det var lätt fixat så vi kunde snart köra vidare.

När vi kom hem med alla stolpar så var det bara att lasta ur dem och lasta Mackan istället. I dag var det nämligen Clear round-hoppning på Kungsbacka ridklubb. De har visserigen haft flera hoppningar under sommaren, men det är först nu som Mackan har varit redo. Jag letade snabbt upp filmkameran eftersom jag ville dokumentera hans första riktiga banhoppning, men det visade sig att batteriet var helt slut. Typiskt. Letade reda på laddaren och tog med den också. Kvinnorna i sekretatiatet hade full förståelse för att jag ville filma min häst och jag fick sätta kameran på laddning inne hos dem under tiden som vi förberedde hoppningen.

Vi har varit iväg ganska ofta med Mackan på senare tid och det är inget märkvärdigt för hans del att landa på ett nytt ställe. Han skötte sig finfint hela tiden. Jag anmälde till 80 och 90 cm så att det fanns en chans för Amanda att trycka över honom på första rundan om det skulle behövas. Väl inne på banan så gick det riktigt bra och han gick stadigt och fint utan att bry sig om vare sig infångare eller dekorationer. Kul. Amanda hade en känsla av att han inte lyssnade ordentligt på henne, men vad kan man räkna med första gången på en bana, helt ensam? Amanda hann sitta av en kort stund innan det var dags för nästa runda. Hon tog ett par jättefina språng inne på framhoppningen och gick ut. Inne på banan så fick han också jättefina språng, men hoppade av riiiktiiiigt stort på två hinder och fick inte riktigt med sig kroppen och rev. Modigt av honom att våga hoppa trots att han var lite väl långt ifrån. Banpersonalen utbrast i kör ”Ooooaaaahh” när han hoppade stort och jag tror att de var lättade när det gick bra. Jag är supernöjd med Amandas och Mackans insats i dag. Mest nöjd är jag nog med att han inte visade någon som helst antydan till att vilja stanna på hinder – det bådar gott inför framtiden. Det var säkert många unghästar eller oerfarna hästar som hoppade på de lägre höjderna, men Mackan var en av de som skötte sig bäst (enligt mig..skryt). Många andra fick konstiga språng och det var också jättemånga som vägrade på flera hinder. Nöjd matte gick och köpte en rosett till sin bäbis:) Det är klart att man skall ha en rosett för sin första Clear round!

Nu har han visat att det är helt ok att hoppa bana på 90 cm, vilket också är lägsta höjd på tävling, så senare i höst kanske vi åker iväg på någon unghästhoppning. Det ser jag fram emot!

Tillbaka i stallet så blev det som vanligt stretch och massage/liniment samt cool-spray på karpallederna. I natt skall han få stå inne eftersom vi skall på ytterligare en drillning hos Marie i morgon bitti – därefter skall han få ta det lite lugnare i några dagar.

Hoppsan. Insåg nu att jag har missat mitt Pilatespass idag.. också.. Tar det i morgon.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen