Ulle-träning.

Den här dagen blev betydligt trivsammare än gårdagen. Både Axel och Amanda var med ute och hjälpte till. Vi rensade ogräs tillsammans och småpratade under tiden. Axel fixade makaroner och stekt falukorv till oss innan vi skulle iväg på träning. Lika arg som jag var i går, lika glad var jag i dag. Tänk att det kan vara sådan skillnad från dag till dag.

På väg till träningen så pratade Amanda och jag om att vi hoppades att Mackans skor skulle hålla för dagens träning, men tyvärr så gjorde de inte det. Efter drygt halva tiden så tappade Mackan vänster framsko. Typiskt men väntat. Han som ytterst sällan har tappskor. Underlaget var så pass mjukt att Amanda kunde avsluta träningen utan sko. Träningen gick bra och Ulle tycker att han gör framsteg. De hoppar alla möjliga hinder och det som är svårast just nu är nog att få honom att fatta rätt galopp direkt. Ibland går det bra och ibland går det mindre bra. Ibland hoppar han av stort och ibland kommer han lite väl nära, men på det stora hela så fixar han det jättebra. Jag funderar fortfarande på om jag skall låta honom löshoppa på kvalitets eller om jag skall låta Amanda hoppa honom uppsuttet. Det lutar åt löshoppningen eftersom det krävs 9:or i hoppningen för att kunna gå vidare som hopptalang – och det räknar jag inte med att han får. Då har han större förutsättningar som dressyrtalang. Det är snart dags att anmäla så jag måste nog ta och bestämma mig inom ett par dagar.

Ulle och jag pratade lite om de exter som han har för sig med tungan. Hon rekommenderade en annan tandläkare och jag skall försöka boka en tid där också. Ulles tankar var att Mackan kanske har väl vassa kanter på insidan av tänderna, vilket gör att han inte vill ha tungan där när bettet är i munnen. Det låter som en tänkbar förklaring. Jag vill nog gärna kolla upp tänderna igen innan jag sätter in ett tungfelsbett på honom, men om det blir enda utvägen så får det bli så. Vid ett par tillfällen så har han slängt ut hela tungan – och det är inte bra.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen