Martina vid tömmen.

Den här veckan är det nästan som lugna gatan på jobbet. Alla 8:or och 9:or är på prao. Gissa om vi passar på att göra sådant som vi inte hinner annars:) Jag har besök avv en student från Högskolan i Halmstad som skall vara hos mig/på Åsa Gårdsskola under två veckor. Kul.

Som vanligt så fixade Martina stallet under dagen när jag var på jobbet. Hur skall jag klara mig när hon flyttar till Skåne? Det var bara för mig att ta mig an Mackan direkt när jag kom ner till stallet. Vi hade bestämt att jag skulle hjälpa Martina med att tömköra Acke, och när vi ändå var på gång så skulle hon tömköra även Mackan. Acke har förmodligen aldrig haft tömmar tidigare, men han var lugn som en filbunke och gick som en klocka. Till en början var han lite förvirrad eftersom han inte riktigt förstod vad han skulle göra. Avslutningsvis så ledde Martina honom och jag gick bakom med en av tömmarna för att se hur han reagerade när tömmen slog på rumpan och haserna. Han brydde sig inte alls, vilket känns lovande för framtida tömkörning. Mackan var riktigt duktig och lyssnade bra för både röst och töm. Han var jättepigg och det tog en liten stund innan han kunde slappna av och röra sig ordentligt. Inte heller Mackan bryr sig om dinglande tömmar på rumpan och haserna.. Innan Mackan fick gå ut i hagen igen så stretchade jag honom både fram och bak. Martina fick ytterligare ett tömkörningspass eftersom Rebecca inte orkade rida sin ponny:)

I dag öppnade jag paketet med renskinnet som jag beställde för en vecka sedan. Stackars ren som har fått sätta livet till för att hamna under sadeln på min häst. Det måste ha varit en av Lappvärldens största renar – jag klippte ut en bit efter Mackans schabrak och skinnet räcker till en mindre pad också. Det skall bli spännande att se om det gör någon skillnad på hans knutor på ryggen. Förhoppningsvis så försvinner knutorna med tiden. Veterinären på ATG trodde att det kunde röra sig om insektsbett, så nästa sommarsäsong får Mackan gå med heltäckande täcke.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 30

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen