Amanda i paddocken.

Martina matade hästarna i morse så att jag kunde få sovmorgon till 8.30 när hästarna skulle ut. Så himla skönt att få sova oavbrutet så pass länge. Är det något som jag kommer att sakna sedan när vi står uppstallade så är det den dagliga kontakten med hästarna morgon, middag och sen kväll. De flesta hästarna vill ut direkt på morgonen, men Acke vill gärna gosa lite innan grimman kommer på.

En stor del av dagen tillbringade jag i Kungsbacka tillsammans med Amanda som skulle köpa jeans och en vinterjacka. Vi hann springa runt på både Kungsmässan och Freeport, Team Sportia och en färgaffär. Eftersom vi i stort sett skall totalrenovera kommande hus så lär det bli en och annan färgburk och tapetrulle som skall väljas:)

När vi kom hem så fixade jag stallet under tiden som Amanda gjorde i ordning Mackan. Det blir lite problem för henne att sadla när renskinnet skall ligga slätt under schabraket i och med att hon är lika lång som Mackan är hög:) Jag med mina 182 cm fick komma till undsättning.. Amanda skrittade bort till Elmers och tillbaka och började därefter trava i paddocken. Jag hade lagt ut travbommar som hon red över. I galoppen så tränade hon på att korta och länga, vilket gick över förväntan. Fattningarna var dessutom klockrena. Efter en stunds galopparbete så tog hon sockerbitsstudsen som jag hade ställt upp på medellinjen. Även det gick riktigt bra. Hon nöjde sig med att hoppa den fyra gånger eftersom han inte har gått så mycket det senaste. Det kändes bra att få avsluta medan han fortfarande tyckte att det var kul. Det är som Amandas tränare Ulle sa när Amanda hade Katinka: ”För en 4-åring så är det extra viktigt att allt man gör är roligt”. Det gäller väl kanske alla unghästar.. Innan Amanda kom in i stallet med Mackan så hörde jag henne ropa lite försiktigt på mig: ”Mamma…kom..” Jag trodde att det kanske hade hänt något, men det som saken gällde var att hon hade hängt sin reflexväst över huvudet på Mackan borta i paddocken och därefter promenerat med honom till stallet. Tala om att han har förtroende för människor. Han promenerade käckt in i stallet med en knallgul väst över hela huvudet, vilket innebar att han inte såg något över huvud taget. I love him! Som vanligt så stretchade jag Mackan innan han fick gå in i boxen. (Har försökt att få in bilden på reflexvästen från mobilen till datorn, tyvärr utan framgång. Gör ett nytt försök i morgon.)

När vi kom in i husvärmen så väntade Lasagne och rött vin. Familjen var samlad, inklusive Marinas pojkvän Stefan från Skåne. I ”eftersnacket” efter maten så skojade Håkan till det ordentligt. Har ni sett filmen Yes man? Håkan körde tape runt hela huvudet precis på samma sätt som huvudrollsinnehavaren gör i filmen. Heltokigt! Håkan ville demonstrera hur man kan få personalen på kontoret att inte vara så allvarliga hela tiden..:) Jag hoppas att någon filmar honom när han skall göra samma sak på kontoret.. med mer eller mindre 100 personer.. Lycka till!

Lev väl!

 

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 45

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar