Massage, massage och återigen massage – för Mackan. Någon enstaka gång kostar jag på mig att själv gå på massage, men det är inte särskilt ofta. Under några veckor har jag känt att ryggen inte har varit helt ok, och som vanligt har jag tänkt att det går över. Jag har bokat tid för träning hos Marie på söndag och för en ny tränare om 14 dagar, då är det viktigt att jag själv är ok för att inte överföra snedhet och spänningar till Mackan. Det är illa nog med honom ändå av och till..
I morse bad jag Håkan ringa till sin kompis Leif som är chiropraktor och höra om han hade något återbud till mig. Det hade han inte, men jag fick komma till Leifs kollega Niang som utför Thaimassage. Det var en ny upplevelse. Istället för en brits så var det en bred, hård säng utan ben på golvet och Thailändsk musik ljöd ur högtalarna. Jag skulle ta av mig alla kläder förutom trosor och Behå – jag som inte hade hunnit ta bort håren på benen! Hemskt att behöva ta av sig jeansen och känna sig som en Neandertalare..
Jag fick lägga mig på mage och Niang började med att massera benen, inklusive fötterna. Kändes konstigt. Därefter masserade hon ryggen och nacken, armarna och händerna, vilket kändes underbart. Jag fick vända mig om så att hon kunde massera framsidan av benen och armarna. Det som var lite märkligt var att hon använde delar av sin kropp när hon masserade. Hon satte t ex sin fot på mitt ena sittben, när jag låg på rygg, och drog i min fot. DET var märkligt men riktigt välbehövligt. I vanliga fall vill man inte ha främmande människor så otroligt nära sig, men nu kändes det plötsligt ok att ligga på en stor säng med en kvinna som klättrade och klängde på mig. Konstigt att det kan vara så. Om man inte tidigare har testat Thaimassage så kan jag rekommendera att göra det. Jag kommer alldeles säkert gå tillbaka om inte allt för lång tid. Det bästa är nog att det går på friskvårdsbidraget som vi får av kommunen – och det gör inte ridningen.
Lev väl!
dressyrbitchen 