Ridning i ridhuset.

Gick upp och körde pilates som vanligt. Dusch, frukost och arbete som vanligt. Sluatde arbeta klockan tre och snabbade mig hem för att kunna åka de tre milen till stallet för att ta hand om min häst och rida. Det är lite trist att behöva lägga så mycket tid i bilen när det finns så mycket annat jag vill göra.

I stallet var det fullt av folk och i sadelkammaren var det lika fullt med grejer. Vi hade våra sadlar med oss i dag och det var inte lätt att hitta någonstans att hänga dem. Jag fick hänga min tunga dressyrsadel ca tre meter upp! Varje gång jag skall använda den så måste jag klättra upp på en stege. Lagom roligt när jag är van vid att ha alla mina saker i ett skåp med två sadelhängare och ordentligt med förvaring. Jag funderar på att ta en bild på min sadelkammare och visa för A som har stallet vi står i. För inte så många pengar så tror jag att man kan fixa något liknande i hennes stall. Det underlättar ju för alla i ett stall med 14 boxar att kunna ha sina saker på ett och samma ställe. Dessutom ser det bra ut.

Nu har jag ställt Mackan på torv och det går som en dans att mocka. En halv kärra med gödsel tar inte så lång tid att få ut..

Regnigt väder gjorde att vi valde att rida en stund i ridhuset i dag. När vi kom dit så var vi ensamma där, men ganska snart så dök det upp en liten ponny. Acke såg alldeles förskräckt ut, för den typen av hästar är han inte van vid:-) Efter ytterligare en liten stund så kom det ytterligare ryttare och ganska snart var vi sju ryttare i ridhuset. Både Acke och Mackan gick som struttiga oskolade hästar och det var ingen större idé att försöka sig på något arbete alls. Det fick räcka med skritt, trav och lite galopp utan några som helst krav. Jag fick se det som miljöträning och lite motion för Mackans del. Det är inte helt lätt att rida ordentligt när det fräser runt ponnysar i full galopp eller när vissa ryttare inte följer ridhusreglerna. Skritt på spåret är ingen hit när man själv kommer i galopp på en struttig unghäst. Vad kommer det sig att vissa inte anser sig behöva följa de regler som finns? En mamma satt till och med och red utan hjälm – tala om förebild. Efter ca 40 minuter i ridhuset så gick vi tillbaka upp till stallet. Det är riktigt trevligt med alla nya människor (och jag tror att jag har sagt det förut).

Vi var hemma rätt sent och fick äta kall middag:( Jag hoppas att det blir bättre tidsmässigt när vi bor i Kungsbacka.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

2 reaktioner till “Ridning i ridhuset.”

  1. I det ridhuset vi brukar åka till är det också alltid fullt med en massa andra ekipage, tyvärr innebär det att det inte alltid blir så mycket mer träning är just miljöträning. Måste vara frustrerande att komma från ett eget stall där saker och ting är som man själv vill ha det till ett stall med massor av viljor och människor att ta hänsyn till. Lycka till med anspassningen 😉 Kram

    Gilla

  2. Jag är övertygad om att vi kommer trivas riktigt bra, men det tar lite tid att ställa om sig. Vi fick också tipset om att rida ganska sent för då har de flesta åkt hem. Frågan är om vi inte får börja äta middag före det att vi åker till stallet..

    Gilla

Lämna en kommentar