Pulsade i snön.

Då var terminens första arbetsdag avklarad. Eleverna var visserligen inte på plats, men ändå. Bara det att klockan ringde okristligt tidigt var ju jobbigt nog. Dagen gick i och för sig snabbt och smärtfritt och när jag kom hem fick jag reda på att ängeln Martina hade mockat och gjort Mackans stallfix. Det var bara för mig att åka till stallet, ta in hästarna och fixa Mackan. Jag hade återigen planerat för tömkörning, men jag hade hela dagen tänkt att det var tisdag istället för torsdag, vilket innebar att manegen var uppbokad av hopptränare med sina elever. Istället för tömkörning så promenerade/pulsade jag 30 minuter i paddockens djupsnö med Mackan. Djupsnö och djupsnö.. allt är relativt, men för mig här på västkusten så är det djupsnö 🙂

Det är betyligt svårare att få till det med tömkörning och longering i nya stallet än tidigare. Hemma var vi ju inte så många och paddocken var inte upptagen så länge, så om någon red var det bara att avvakta en stund så var det fritt fram. I nya stallet är det oftast en strid ström av ryttare som vill rida i ridhuset och då går de före andra (såvida det inte är tomt i ridhuset när man börjar tömköra/longera).

I förmiddags hade Martina och Inga-Lill precis suttit upp på sina hästar och börjat rida när det kom in två personer från ett annat stall med sina hästar och skulle longera. De frågade inte om det var ok att de longerade när de andra red och dessutom så tog de upp var sin volt, vilket gjorde att Martina och Inga-Lill fick samsas om en volt med sina unghästar. Inte alls bra tycker jag. Frågan är om vi inte behöver sätta upp tydliga ridhusregler redan på skjutporten så att alla vet vad som gäller? Martinas ridpass blev ”skit”, som hon uttryckte det. Det är ju lite synd när man bara rider sin häst tre dagar i veckan..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen