Hos Stefan.

Friluftsdag med skolan. Cyklade ca 2,8 mil på en cykel med alldeles för låg sadel och kan räkna med präktig träningsvärk om ett par dagar. Dagen var trevlig med undantag av regn och taskig cykel. Egentligen skulle jag ha arbetat till 17.00, men eftersom jag hade ett inbokat återbesök hos Stefan 15.30 så drog jag lite tidigare från jobbet. Jäkt och stress. Lämnade jobbet 14.00, landande hemma och bytte blöta joggingskor mot rejäla stövlar och regnrock, plockade upp Amanda och fräste iväg till stallet. Landade där ca 14.50, tog in Mackan och kopplade på transporten, lastade ca 15.10 och kom till Stefan ca 10 minuter för sent. Typiskt.

Stefan kände igenom Mackan och konstaterade att ländryggen och korsbensleden var helt bra. Lösare muskulatur än vad Mackan hade går knappt att ha. Skönt. Däremot hade Mackan ”nackspärr” och tre kotor som satt fel samt en muskel på bringan som var öm, eller ”punkterad” som Stefan uttryckte det. Han fixade till Mackan och nu väntar daglig massage i form av manstretch där jag skall hänga/dra i manen 3-5 gånger på varje sida, nackstretch där jag skall trycka/dra ner muskeln i nacken samt massage av halsmuskulaturen och muskeln på framsidan bogen/bringan. Vi kan börja träna igen när Mackan känns ok ridmässigt, så nu blir det nog några dagar med vanlig ridning innan vi kan träna igen. 1600 kr fattigare och med en burk med vitt pulver åkte jag hem igen – men det kan det vara värt. Bara Mackan är hel och fräsch:)

När vi kom tillbaka till stallet så tog vi in Acke. Som han skakade! Trots regntäcke och ordentligt med lunch så kunde han inte hålla värmen. Lite hö och snabbt av med det blöta täcket och på med ett tjockare täcke gjorde att han blev lite nöjdare. Det var många hästar i stallet som stod och skakade i hagen när ägarna kom och hämtade in dem. Blåst och kallt regn kan inte vara roligt om man här häst.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen