Ulle-träning.

Herregud – redan torsdag! Dags för Ulle-träning igen. Amanda hade ingen möjlighet att smita tidigare från skolan i dag, så jag fick snabba mig från jobbet för att åka ner och fixa stallet, göra i ordning Mackan, lasta och möta upp Amanda i Kungsbacka. Det  funkade riktigt bra och vi var i riktigt god tid till träningen.

När vi lastade ur så såg Amanda att Mackans täcke var fullt av små inkapslade larver. Äckligt! Dessutom var det larver på insidan också!! Jätteäckligt! Frågan är bara vad det är för larver. De är nästan vita och ca 7mm långa. På vissa kan man se en mörk liten fläck i ena ändan. Någon som vet vad det kan vara?

Hoppningen i dag gick ganska bra. Amanda klagade på att Mackan var seg och inte lyssnade på skänkeln. Det tyckte Ulle också. Han hoppade visserligen fint, men resten var inte bra. Amanda fick därför dra varvet runt i manegen och rida framåt i ett rejält tempo. Sporrarna i buken flera gånger så att Mackan verkligen skulle gå fram. Han surade till och sparkade bakut några gånger, men faktum är att det gjorde susen. Efter racervarvet så gick hoppningen mycket bättre och Amanda blev lite mer nöjd. Jag försökte peppa henne med att säga att det inte alltid kan gå lika bra, men det verkade hon inte vilja lyssa på. Det var först när vi hade åkt en bit på väg tillbaka till stallet som hon blev sitt vanliga jag igen.

Snart är det tävling igen och jag frågade Ulle om det var rimligt att testa 110 cm i höst, och det tyckte hon var helt ok. Däremot bör vi hoppa 100 cm på tävling först, i och med att nu är tävlingarna inomhus och då kan bjudningen påverkas. Alltså blir det 95 och 100 cm på nästa tävling, så får vi se vilka klasser som finns efter det.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen