Glad i hågen efter förra träningen med Norah så ville jag träna vidare på det som vi gjorde sist, så jag tog med mig Mackan till manegen och släppte honom. Stängde dörrarna så att han inte skulle traska ut från ridbanan… 😉 Hmmm… Hur var det nu vi gjorde? Jag gick fram till Mackan och erbjöd honom kontakt via handen. Noll respons. Vad skulle jag göra då? Jo, jag skulle nog ”försvinna” för att locka hans intresse. Gömde mig bakom ett hinderstöd. Noll respons. Där stod jag och väntade och min häst stod på ett annat ställe och väntade.
Vad skulle jag göra nu…? Vad gjorde jag sist…? Måste medge att jag kände mig rätt hjälplös när jag inte hade Norah att prata med, men jag gick och satte mig på en sockerbit. Noll respons. Jag provade att gå runt och flytta små fiberbitar från ett ställe till ett annat. Noll respons.
Vid det här laget kände jag att det började krypa i kroppen på mig. Hur kan min häst bara stå där i mitten utan att röra en fena? Är jag så himla ointressant trots allt kliande han får när han tar kontakt? Vad ska jag hitta på nu?? Vad är det bästa han vet…? MOROT! Plockade fram en morot ur fickan och tog ett rejält bett för att han skulle höra. Smaskade lite extra och knaprade ännu lite mer för att han skulle bli intresserad.
Succe! Mackan nappade på ljudet och blev intresserad av att också få smaka! Vad gör man inte för en bit morot?! 😀
Äntligen kontakt! Nu ska jag bara få honom att bibehålla den… Gick ifrån honom för att se om han skulle följa efter, men…. NEJ, det gjorde han inte. Suck! Provade att gå lite längre bort. Ingen respons.
Nu måste jag tänka… Hmm… Göra något oväntat? Något annat än morot som fångar hans intresse? Kanske kan jag testa att dra en skumgummibom på marken? Plockade upp en av de mjuka bommarna som låg vid hindret närmast honom och började dra den efter mig. Noll respons. Gick lite närmare honom för att se om det skulle bli någon reaktion och JA, det blev en reaktion om än en liten. Han vände sig 180°!
Ganska snart förstod jag att han flyttade sig enbart för att jag kom för nära med bommen, inte för att han blev intresserad. 😦 Lade tillbaka bommen och funderade vidare. Vad gör jag nu? Just det, när Norah var här så gick vi ju ut från ridbanan. Jag lämnade ridbanan och förväntade mig någon typ av reaktion, men NEJ, den uteblev. Satte mig på en stol och väntade några minuter, men ingenting hände.
Så tråkigt att bara vänta! Till slut härdade jag inte ut utan gick in på ridbanan igen. Gick fram till Mackan och sträckte fram handen som han villigt tog kontakt med. Där och då valde jag att avbryta det hela, för det var ju ändå ett litet steg framåt. 😉
Det som var intressant var att Mackan fick en helt annan energi så fort jag öppnade dörrarna och ställde honom utanför ridbanan. Då blev han nyfiken på det som fanns där och undersökte både dammsugaren, skottkärran och trappan upp till läktaren. För ett ögonblick blev jag lite orolig för att han skulle prova några trappsteg och vad hade jag gjort då?
Vad lärde jag mig av det här då? Jo, att min häst verkar ha noll intresse för att ”leka” på det här sättet – i alla fall inte på ridbanan. Så nu återstår det för mig att komma på andra lösningar/platser att använda för den här typen av träning. Om några dagar åker sadeln på och då vill jag se hur hans energi blir, för hittills har han nog uppskattat trav på töm mest av det vi har gjort. 😉 Ny tankar, nya vägar och fler gråa hår på mitt huvud. 😉
Fortsättning följer. 😀
dressyrbitchen 