Insättningar på relationskontot

För drygt en vecka sedan gick Mackan och hans två hagkompisar ut i sommarhagen och jag misstänker starkt att det var uppskattat efter att ha gått i en vinterhage utan någon direkt stimulans i flera månader.

Sommarhagen ligger en liten bit ifrån stallet och eftersom jag just nu enbart arbetar med belöningsbaserad träning så har jag valt att ta med mig det jag behöver ut till hagen och genomföra träningen där. Hittills börjar vår stund tillsammans med att Macka vill ha kli – mycket kli. Den borsten/skrapan han ratade i vitras fungerar väldigt bra i dagsläget och nu är det enbart den som gäller, för häromdagen tog jag efter en stund upp en annan borste ur hinken och då gick Mackan iväg. Nu när han får en möjlighet att välja så måste jag säga att han är väldigt tydlig med vad han vill och inte vill. ❤

För närvarande har vi börjat träna lite mer frekvent med olika targets och Mackan är rätt snabb på att förstå vad han ska göra. Nu gäller det att han ska dutta på den target jag har valt och att han ska koppla ihop det med en signal som jag ska ge. Vi har också tränat lite på att han ska följa targeten när jag går och det fungerar också riktigt bra.

Mitt gamla dressyrspö har fått ett nytt liv.

Det som är extra roligt är att fastän han har två kompisar i hagen och fullt med gräs så väljer han att vara med mig och om han inte vill hänga med mig så har han valfriheten att gå iväg. ❤

Av olika anledningar så betyder det oerhört mycket för mig att min häst faktiskt får ha en egen åsikt och att jag (oftast) rättar mig efter den – frågan är varför jag inte började med det här tidigare? Fast jag vet svaret och kan svara själv. Det är för att jag tidigare var fullt upptagen med att se till mina behov och vad jag ville göra istället för att se saker och ting ur min hästs perspektiv. 🙂 Om jag själv hade levt i en sådan relation så hade jag förmodligen lämnat den.

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar