För drygt en vecka sedan gick Mackan och hans två hagkompisar ut i sommarhagen och jag misstänker starkt att det var uppskattat efter att ha gått i en vinterhage utan någon direkt stimulans i flera månader.
Sommarhagen ligger en liten bit ifrån stallet och eftersom jag just nu enbart arbetar med belöningsbaserad träning så har jag valt att ta med mig det jag behöver ut till hagen och genomföra träningen där. Hittills börjar vår stund tillsammans med att Macka vill ha kli – mycket kli. Den borsten/skrapan han ratade i vitras fungerar väldigt bra i dagsläget och nu är det enbart den som gäller, för häromdagen tog jag efter en stund upp en annan borste ur hinken och då gick Mackan iväg. Nu när han får en möjlighet att välja så måste jag säga att han är väldigt tydlig med vad han vill och inte vill. ❤
För närvarande har vi börjat träna lite mer frekvent med olika targets och Mackan är rätt snabb på att förstå vad han ska göra. Nu gäller det att han ska dutta på den target jag har valt och att han ska koppla ihop det med en signal som jag ska ge. Vi har också tränat lite på att han ska följa targeten när jag går och det fungerar också riktigt bra.
Mitt gamla dressyrspö har fått ett nytt liv.
Det som är extra roligt är att fastän han har två kompisar i hagen och fullt med gräs så väljer han att vara med mig och om han inte vill hänga med mig så har han valfriheten att gå iväg. ❤
Av olika anledningar så betyder det oerhört mycket för mig att min häst faktiskt får ha en egen åsikt och att jag (oftast) rättar mig efter den – frågan är varför jag inte började med det här tidigare? Fast jag vet svaret och kan svara själv. Det är för att jag tidigare var fullt upptagen med att se till mina behov och vad jag ville göra istället för att se saker och ting ur min hästs perspektiv. 🙂 Om jag själv hade levt i en sådan relation så hade jag förmodligen lämnat den.
En av uppgifterna i Trygga motiverade hästar är att lära hästen stå på en lastpall för att så småningom kunna använda övningen för till exempel träna hästens proprioception (kroppsdelarnas position). Allt som krävs är en lastpall som är förstärkt på något vis så att hästen inte trampar igenom brädorna. Jag valde att modifiera lastpallen så att den blev något smalare än vad en normalstor lastpall är och det för att den då blir lättare att bära.
I flera steg belönar man hästen när den gör olika saker och jag måste erkänna att jag trodde att det skulle bli svårt att få Mackan att skrapa med hoven på lastpallen eftersom han ytterst sällan skrapar med hovarna, men vid andra träningstillfället så lyfte han hoven och skrapade. 😀 Fråga mig inte hur det gick till, för det vet jag inte… 😉 När han väl hade förstått att det var det jag ville så var det inga svårigheter, men jag märkte att han tröttnar om jag gör samma övning för många gånger. Initialt skulle jag göra fem korta sessioner med paus emellan men redan efter tre sa Mackan att det inte längre var roligt – trots att han fick belöning. Jag väntade lite för att få en fjärde gång och efter en liten stund lyfte han hoven och skrapade rejält i pallen ungefär som att han ville säga ”Ja, ja… jag skrapar väl då!”. Där och då avbröt jag övningen.
Nu har vi gjort övningen några gånger och Mackan vet vad som gäller, för han går fram till pallen och skrapar med hoven direkt. 🙂 Nästa steg har varit att han ska ställa sig med en eller två hovar på lastpallen istället för att skrapa med hoven på den och det gick också över förväntan. 🙂 Vi har inte arbetat med pallen särskilt många gånger men senast så justerade han hur han stod när han hade råkat ställa sig med ena hoven bakom pallen, vilket går att se här:
Duktig häst ❤
Kommande övning blir att han ska stå med all fyra hovarna på pallen och så småningom ska han kunna kliva av pallen och backa upp igen. Parallellt med den här övningen så arbetar vi med flera andra och det är riktigt roligt. 😀
När Mackan som 2-åring kom in i mitt liv så var planen att på sikt kunna tävla dressyr och målet var då att kvala till MsvB. Under åren har jag gjort några halvtappra försök att tävla och oftast blev resultaten rätt mediokra, men vi har lyckats få en och annan placering i LB och LA när planeterna har stått rätt på himlen. 😉
De senaste tre åren har jag känt av mina ljumskar alltmer och det har oftast varit riktigt smärtsamt att sitta i sadeln. Att skritta har varit absolut värst. Jag har tidigare tagit starka smärtstillande tabletter för att kunna fortsätta rida och träna eftersom det var så otroligt roligt, men har på senare tid insett att det inte är hållbart i längden. Jag har funderat mycket på vad jag kan göra istället tillsammans med min <3-häst. Vi har under våra 17 år tillsammans alltid promenerat en hel del, men på senare tid har han tydligt visat att han inte vill gå iväg från stallet. Till en början bortsåg jag från hans åsikt och tvingade honom, och ganska ofta hade jag körpisken med för att kunna vifta med den så att han skulle gå framåt. Hur kul var det? Inte alls… 😦 Allteftersom började Mackan säga ”nej” till fler och fler av mina förslag och jag kände verkligen inte igen honom. Vissa dagar ville han absolut inte gå ner till ridhuset, andra dagar visade han tydligt att han inte ens ville lämna hagen… Det var i denna vevan jag tog kontakt med Norah Kohle som då kom till mig och Mackan vid ett par tillfällen. Det blev en riktig ögonöppnare för mig när hon började prata om det så kallade relationskontot och jag insåg att jag hade gjort uttag efter uttag utan att göra några större insättningar på kontot. Här kan man läsa mer om det: https://dressyrbitchen.com/2023/06/21/norah-kohle/
Min plan var att fortsätta träna för Norah men i samma veva fick jag tips om Susanna Davidsson och Hästvis, något som verkade riktigt spännande och användbart för mig. ( https://hastvis.mykajabi.com/ ) På Hästvis finns det mängder med material som man som medlem kan ta del av och under några månader grävde jag fullkomligt ner mig i allt som fanns. Trots allt nytt jag fick lära mig via Hästvis så kände jag att jag inte riktigt kom vidare med Mackans brist på motivation. Vad skulle jag hitta på istället..? Jag gjorde ett inlägg på FB om min situation och tack vare en kommentar från en av mina vänner så fick jag tips om Hanna och Ari som driver Motivationsträning för häst. :)(https://motivationstraningforhast.mykajabi.com/about )
Hanna och Ari har olika kurser i belöningsbaserad hästträning som höjer motivationen hos hästarna – precis vad jag behövde och behöver. I och med att Mackan kan vara väldigt reaktiv i olika situationer så anmälde jag mig till en kurs som heter Trygga motiverade hästar. 🙂 Nu har jag kommit en liten bit in i kursen och det är både roligt och svårt – svårast är nog att hitta belöning som är tillräckligt motiverande för min kräsna häst. 😉
Syftet med de olika övningarna är att hästen ska träna på sin självbehärskning samtidigt som hen ska bli motiverad till arbete – inte helt plättlätt. Några av övningarna som vi tränar på nu är Gå bredvid och Sänka huvudet.
Svårt att hålla fokus. 😉
Min tajming är inte alltid den bästa… MEN det blir bättre och bättre. 😉
Så småningom ska de olika övningarna kunna kopplas ihop och användas i olika syfte och jag ser fram emot fortsättningen och vad det kan leda till. 🙂
En liten del av mig kan tycka att det är trist att jag inte kan rida och träna som förut men med det jag har lärt mig under resans gång med allt vad det innebär så känns det här med belöningsbaserad träning väldigt mycket bättre – framför allt för Mackans skull. ❤
SÅ istället för att ha drömmen om att kvala till MsvB är drömmen nu att kunna komma ut i skogen med en trygg och motiverad häst – gärna då en lös sådan. 😉
dressyrbitchen 