Ibland upplever jag att det inte alls blir som jag har planerat, vilket innebär frustration en liten stund innan det känns bra igen. Den här gången skulle jag åka med Mackan på löshoppning en timmes färd hemmifrån. God planerare som jag är så planerade jag upp min eftermiddag med mellanmål, mockning och annat. Vi skulle lasta en kvart innan avfär, för längre brukar det inte ta. Mackan har åkt transport lite då och då, men han är ingen rutinerad åkare ännu, så han har lite tid på sig in i transporten. Mest handlar det om att lukta, titta och fundera. Dagen till ära så hade han transportskydd fram i och med att han fick skor i måndags. Hans nya gångtalan är spansk skritt! Vilka framben han fick! Även om han inte hade skydd på bakbenen så fick de sig en släng av skritten också. Väl ute på transporten så stannade han och sa: "Inte idag". "Jo du, idag skall vi ut och åka". Men vad hjälpte det – inte något. Han stod där han stod och ville inte röra sig. Då hämtade jag pisken för att peta på honom i sidan och ge honom en vink om att det är framåt han skall gå, men det hjälpte inte heller. Förmodligen kände han av att jag blev lite tidspressad i och med att vi hade en tid att passa, och därför ville han inte alls. Vi provade faktiskt både sopkvast och grep, men ingenting hjälpte. Efter 45 minuter ringde jag och sa att jag inte skulle hinna till löshoppningen och fortsatte därefter lastningen av min synnerligen omedgörliga 3-åring. Eftersom jag vägrar ställa in en häst som inte vill lastas i stallet igen så tog vi linan bakom rumpan på honom och fullkomligen baxade in honom i transporten. Han var hela tiden lugn och fin, helt utan stress eller oro. Väl inne så tittade han på mig och uttryckte "Okej då". Därefter körde jag en sväng med honom bara för att han skulle ut och åka. Planen är att lasta igen på lördag och då ha all världens tid på mig. När han väl är på så skall vi åka till ridhuset och galoppera. Hoppas att lastningen går bättre då.
Häst: Machiavelli EC
dressyrbitchen 