Helt slut i knoppen och kroppen

I morse ringde klockan 05.30. Snacka om att jag var trött. Hela veckan har klockan stått på 06.10 och det har varit rätt okej att gå upp så dags. Men frågan är om inte helgen är till för att ha sovmorgon ändå.. Yrvaken och med lite huvudvärk så masade jag mig upp och fixade en snabb dusch innan jag gick ner i köket och gjorde frukost mm till mig och Amanda. I dag var det dags att åka på tävling igen. Eftersom ponnyn inte står i vårt stall så fick vi åka extra tidigt för att fixa med allt innan avfärd. Jag hade fått reda på att han kunde vara lite knepig att lasta, så vi var ute i extra god tid.

Väl i stallet gick det rätt snabbt. Amanda borstade ponnyn och jag matade alla hästarna. När vi skulle lasta så var jag beredd med både lina och sopkvast. "Nej, nej" sa ponnyn och tog ett par steg bakåt. "Jo, jo" sa Amanda och var bestämd. "Okej" sa ponnyn och gick på. Allt som allt så tog det kanske 30 sekunder att få på ponnyn. Vad gör man då? Jo, man åker till tävlingsplatsen och är där i väldigt god tid. 

Resan dit tog ca 1 timma och 20 minuter. Förbi GeKås i Ullared och vidare mot Älvsered. Lite sugna var vi på att gå in på GeKås och fynda, men det sparade vi till en annan dag. 

När Amanda först provred ponnyn upplevde hon att den var lite halvseg och inte gick fram för skänkeln. I dag när vi lastade ur ponnyn så var det en helt annan ponny – en väldigt taggad sådan. Han ville inte stå still över huvud taget. Om Amanda gjorde halt så började han att backa. Vi ett par tillfällen var han på god väg att backa ner i diket, men Amanda fick styr på honom. Eftersom hon tycker det är kul när det är lite egen motor i hästarna så såg hon ganska nöjd ut, trots allt.

I förklassen till div II så satsade hon på att rida felfritt, men inte för placering. Trots det så gick det ändå riktigt bra: Hon blev 6:a av ca 30 startande. Inte illa för att vara andra gången hon hoppade ponnyn. De gjorde en felfri ritt även i lagomgången, men de gick inte till omhoppning då det var problem på annat håll i laget.

Resan hem var lugn. Amanda sov och jag môlade in Riesen hela vägen från Varberg och hem. Gott! Väl tillbaka i stallet så fixade Amanda ponnyn och jag mockade fem boxar som tack för att vi kunde prova ponnyn på tävling. En positiv bekantskap för oss. Vi för se hur det blir..

När ponnyn var fixad och stallet i ordning så åkte vi hem. Till min glädje såg jag att Martina hade fixat stallet här hemma. Skönt! Slängde mig på soffan en stund innan det var dags för mat. Håkan hade fixat laxpasta och vitt vin. Gott! Nu återstår de bara att se hur lång tid det tar innan jag somnar.

Lev väl!

  

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar