Hälften ridning, hälften promenad

Full rulle på jobbet som vanligt. I dag avslutade vi 1,5 veckas arbete med värdegrunden och det firade vi med att äta tårta och hissa flaggan i topp. Det känns fantastiskt roligt att börja på en helt nybyggd skola med, för oss, helt nytt sätt att  arbeta. Eleverna verkar motiverade och likaså vi lärare. Det skall utan tvivel bli ett spännande läsår.

Fredagar brukar vi sluta ca 13.30, och så även i dag. Snabbt hem och byta om för att ta en uteritt på Mackan. Solen sken och det var helt vindstilla. Martina var med som sällskap, men utan att leda den här gången. Mackan var lite spänd så jag red en kort stund i paddocken innan det var dags att skritta iväg på egen hand. Han är lite rolig för han reagerar inte nämnvärt på soptunnor, brevlådor eller annat konstigt som vissa andra hästar gör, men han reagerar väldigt om jag klappar honom på t ex bogen. Då rycker han till och springer iväg några steg, men han lär väl vänja sig.

När vi hade gått en stund så hörde vi en moppe komma i full fart lite längre bort på vägen. Jag bad Martina att hon skulle hålla i Mackan för säkerhets skull. Moppen kom rakt emot oss och jag markerade med armen att han skulle sakta ner. Han uppmärksammade mig och saktade raskt ner farten, stannade och – stängde av motorn! Snacka om hänsyn!! Jag förklarade lite snabbt att min häst bara var en bebis och inte så van, och han stod helt still med moppen när vi passerade. Vi gick en bra bit innan han startade moppen igen, vilket jag blev väldigt glad för. Även om han hade hjälm på sig så såg jag att det var Johan i 9:an, och jag skall nog tacka honom igen på måndag när vi syns i skolan. Kan det vara så att arbetet med värdegrunden har satt sina spår..? 

Vi hade tänkt att gå gräsvägen till hoppskogen för att trava där, men traktorarbete gjorde att vi fick ta en annan väg istället. Detta innebar att jag inte kunde rida hela vägen som planerat, utan jag valde att hoppa av Mackan och leda honom på ringvägen. Tur var väl det, för efter ca 3 minuters promenad så körde bussen förbi oss. För egen del så var det inte fel med en stunds promenad – några kilo har man lagt på sig under sommaren och målsättningen är att de skall bort så snart som möjligt.

När stallet var avklarat så var det dags att fixa middag tillsammans med Håkan. Grillat kött med ugnsstekta potatisar, broccoli, blomkål och morötter. Jättegott tillsammans med ett glas vin. Somnade gott i soffan redan vid 22-tiden.

Lev väl!

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 45

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar