Triangelmärkning?

Efter två år med Madam så måste vi lämna tillbaka henne till uppfödaren, som också är ägare. Martina har haft Madam sedan hösten -06 och då var Madam 4 år och riden endast ett par gånger. Martina har lagt mycket tid och arbete och nu i vår hade de påbörjat vissa LA-rörelser. Utvecklingen har varit jätterolig att följa. I våras visade Madam hälta på vänster fram och sedan dess har det varit en oändlig radda av undersökningar och behandlingar. I måndags fick vi reda på att Madam förmodligen aldrig kommer att fungera som ridhäst mer, och det beror inte på karpalleden i vänster fram, som vi först trodde, utan istället på en ligamentsskada i höger bak. Som tur är så ville Martina att vi skulle kolla upp kotleden i höger bak i samband med att vi röntgade vänster fram, för det var då skadan blev uppenbar. Hade vi inte röntgat då så hade Madam förmodligen hamnat på operationsbordet på Åby för att se vad man kunde hitta i karpalleden vänster fram. Tack och lov för att hon slapp den resan..

För Martinas del så innebär detta en avbruten kurs på skolan, specialidrotten, men hon hoppar istället på en unghästkurs som verkar bra. På unghästkursen får hon och en kompis tilldelat sig en 2-åring som skall visas på 3-årstestet till våren. Spännande.

Vi är jätteledsna för Madams skull, men samtidigt glada för att hon skall få bli avelssto hemma hos Eva i Röstånga. Madam älskar nämligen alla föl och vill gärna kidnappa dem hon kommer över. Synd bara att hon inte hann visa sig på tävlingsbanan, för jag tror att hon hade gjort sig bra där.

I dagsläget vet jag inte när jag kan köra hem Madam till Eva, men tills dess så får hon gå här hemma i hagen och mysa med Mackan.

Häst: Madam EC

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar