Etikett: Skada/Sjukdom

Förra måndagen kom Vivvi med värmekameran igen för att se om Mackan fortfarande var varm i höger fram – och det var han. Typiskt nog hade hästarna brallat som tusan i hagen dagen innan och jag kunde själv känna värme och hade egentligen inte behövt värmekameran då. Ja, ja, lika bra att titta med den också för att se om det såg ännu värre ut än vad det gjorde veckan innan. I och med att det inte var någon förändring så bokade jag en tid på Kungsbacka hästklinik för ett ultraljud. 

I går var jag där och var väl lite inställd på att det skulle vara någon sorts påverkan på senan, men till min glädje så kunde Titti inte se något alls med ultraljudet. Det har mest troligt handlat om en övertöjning av senan med en påföljande blödning och nu är det bara att sätta igång honom igen efter tre veckor utan ridning. 

I förra veckan hade jag hovslagaren ute för att sko Mackan, men han ville vänta tills efter ultraljudet för att säkert veta vilken typ av skoning Mackan behövde om det skulle visa sig vara en skada på senan och i dag var det dags för skoning. (Det var inte min ordinarie hovslagare Kjell i dag eftersom Mackan behövde skos när Kjell var på semester.) När skorna skulle slås på så hörde jag ”nu ångrar jag att jag lät mig övertalas att sko…” Det lät ju inte så bra. Hovslagaren förklarade att Mackans hovar är svåra att spika i i och med att han har så tunna väggar och att Mackan ryckte till ordentligt när han slog i en söm, så den fick han dra ut igen. Nu är det bara att hålla tummarna, för Mackan var varm i tre hovar och hade puls efter skoningen… Typiskt. (Den här hovslagaren är väldigt kompetent och noggrann och har skott Mackan tidigare men då tagit hjälp av Kjell, som fick överta det svåra uppdraget att sko min häst.) 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Nu är det snart en vecka sedan som Vivi tittade på Mackan med värmekameran och tejpade honom. Första natten med paddar och lindor sysselsatte nog Mackan riktigt bra, för när jag kom dagen efter så stod han så fint i hagen med båda lindorna på men med bara en padd. Kraken hade lyckats dra ut den ena padden trots att jag inte hade lindat särskilt löst. Det var flera hål i padden så han hade nog fått jobba en del för att få ut den och därefter trampa ner den i spånet i boxen. 

Under veckan så har jag endast gått några promenader med honom – oftast har jag fått jobba en del för att han skall hålla sig i skinnet. Vid ett tillfälle var han halvvägs nere i en åker och det är väl inte världens bästa underlag för en överansträngd sena. Jag lär nog ha en hel del häst att sitta på när jag skall rida nästa gång… Egentligen borde jag ha gått många långa promenader med honom, men både jobb, väder och annat har gjort att det tyvärr inte har kunnat bli så. Nu skall de fixa paddocken i veckan och då kanske det kan bli ett bra underlag att både gå och rida på. (Manegen blir djup på vissa ställen och kompakt på andra ställen och paddocken är i dagsläget katastrofal, så variationen är begränsad.)

I början av veckan som kommer så tar vi en ny titt med värmekameran och ser om det är någon förbättring. Jag ringde Kungsbacka hästklinik tidigare i förra veckan för att rådfråga och de tyckte att jag skulle fortsätta som jag gjorde, med lindor och promenader, titta med värmekameran igen och ta kontakt med dem om det inte blir bättre. Hoppas, hoppas, hoppas att värmen lägger sig och att jag kan ta tag i träning mm snart.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

I förrgår eftermiddag när jag kom till stallet så såg jag direkt att det var något med Mackan eftersom han stod och avlastade fram, växelvis. Skit också! Tog in honom direkt och såg att han var väldigt stapplig när han gick. Kontrollerade hans hovar och såg att det var packat med stenmjölsgrus, format konvext, i hans hovar. Hoppades att det bara var det som gjorde att han var lite stapplig, men sådan tur hade jag inte. Då tänkte jag att han kanske var öm i fötterna efter att ha gått med grusstyltor på dagen, så jag lät honom stå inne i boxen i går istället för grushagen. Jag kände över hans ben men kände ingen värme eller puls. Märkligt. 

I dag kom Vivvi ut med värmekameran och såg då att Mackan hade ökad värme på senorna i höger fram. Hon kontrollerade båda frambenen från olika viklar för att kunna se och jämföra. Efter en stund med värmekameran och visitering så sa hon att hon tror att det handlar om en överansträngd sena. Hon tejpade med kinesiotape (?) och därefter fick Mackan Biolight av mig. Han skall få tre program varje dag: 1. Acute 2. Follow up 3. Drainage 1 (på hela höger fram.) Kompletterade det hela med stallbandage på båda fram innan det var dags att ställa honom i grushagen. Får återbesök av Vivvi med värmekameran om en vecka för att se hur det ser ut då. Ev kontaktar jag veterinär för att få ett ultraljud på det och för att få en plan för hur jag skall behandla vidare.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

I somras fick Mackan fruktansvärda soleksem i ansiktet. Det började med bläsen som blev röd, tappade päls och blev alldeles sårig. Senare så började han få fläckar även på andra ställen i ansiktet, men mest runt ögonen. Till en början var det små utslag med gråaktig färg som så småningom blev hårlösa ljusa fläckar. Några av dem blev till och med som sår – framför allt i/direkt vid ögonen. Ögonen rann och ögonlocken svullnade och de såg ut att göra ont. Stackars lilla Mackan. 

Jag hade ute veterinärerna i somras men de visste inte alls vad det kunde bero på eller vad jag kunde göra för att få bort det. Jag hade tidigare testat riktigt hög solskyddsfaktor men det verkade som om Mackan reagerade ännu mer på det än vad han gjorde utan. Jag fick köpa en UV-huva och ett heltäckande mulskydd för att han skulle kunna vara ute – frågan är om det gjorde någon skillnad. 

Två av varandra helt oberoende foderförsäljare sa att det kunde vara kopparbrist och jag har sökt på nätet för att hitta något om det, men dessvärre utan resultat. I somras fick Mackan en kur mineraler och en zinkkur från St Hippolyt och nu i höst har jag boostat med ännu mer mineraler från Dodsson & Horrell (Daily). Jag vet inte om det är det som gör skillnad, men nu går det i alla fall åt rätt håll. (De översta tre bilderna är från i somras och de tre understa från december.)

Om du vet någon annan häst som har sett likadan ut eller om du har något annat tips så tar jag tacksamt emot kommentarer.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

De senaste dagarna har Mackan inte velat äta av hösilaget, men övriga hästar har glatt mumsat på. Jag vet sedan tidigare att han är kräsen och att han inte äter om hösilaget är osmakligt/inte bra, så jag öppnade en ny bal när han inte hade ätit på två dagar och dessutom var dålig i magen. Anpassade aktiviteten efter uteblivet näringsintag – skrittade ut på torsdagen och promenerade på fredagen. 

Efter stallfixet på fredagen åkte familjen till Ystad för att hälsa på äldsta dottern och hennes sambo, vilket var riktigt trevligt. Det är ju inte så ofta vi syns nu för tiden… Lördagen ägnades åt utflykt, fika på Olof Viktors och godis i mängder – vi var nästan självlysande av allt sockerintag. Äckligt! På kvällen när vi precis hade satt oss vid middagsbordet så ringde de från stallet och meddelade att Mackan låg ner i boxen och inte ville resa sig upp. Skit! Svårt att säga per telefon vad de skulle göra, så jag ringde ut distriktsveterinären till stallet och satte mig själv i bilen tillsammans med dottern Amanda. 19.30 lämnade vi Ystad och körde raka spåret till stallet. Veterinären ringde när vi hade kört i ca en timma och då hade Mackan fått kramplösande, B-vitamin, betforvatten och Quickfix Probiotika. Både puls, andhämtning och slemhinnor var ok då. Skönt! Rebecka i stallet hade varit ute och gått med Mackan och när jag och Amanda kom till stallet 22.30 så gick jag också med honom en stund under tiden som Amanda mockade. Han verkade pigg och precis som vanligt när han försökte nypa mig i armen och dra i grimskaftet under tiden som vi gick. Härligt! Efter den resan och oron så var det skönt att landa hemma igen. Sov som en stock hela natten och vaknade 06.10 undrande hur min häst mådde. Det var bara att gå upp, äta frukost och åka iväg.

Mackan mådde fortfarande bra och visade inga mer tecken på kolik. För att säkerställa att det var hösilaget han inte gillade så gav jag honom en kaka med hö som han glatt mumsade i sig. Ok, då visste jag att hans matvägran berodde på hösilaget och inget annat. Senare på dagen kom bonden med en hösilagebal från en annan vall och den åt Mackan utan några som helst problem. Det är klart att magen ballar ur om han inte äter grovfoder och dessutom har diarré… Till saken hör att det är riktigt många hästar i stallet som också har diarré och har matvägrat, men som har ätit av den nya balen. Har vi tur så stabiliserar sig magarna på hästarna i och med det nya höet, men vattenanalys är inlämnad för säkerhets skull. Återstår att se vad den säger.

Lagom roligt att ha bytt till nytt kraftfoder för att bygga upp hästen och så blir han dålig och inte äter… Känns som om jag kunde ha matat fåglarna med kraftfodret istället. Nu får jag ta nya tag och mata på med mängder av hö så att han inte tappar ännu mer i hull.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Efter en riktigt trevlig dag med vännen Lotta så åkte jag till stallet för att ta hand om min älskade häst. När jag hämtade honom i hagen så märkte jag direkt att han inte var ok eftersom han gick med huvudet nästan nere i backen på väg in till stallet. I vanliga fall går han med hvudet högt och har riktigt bråttom in, men inte i dag. Han gick långsamt och med huvudet lågt och hade inte alls bråttom. Misstänker att han har jagat flygfän och då knäckt till nacken igen – samma sak hände för ett antal veckor sedan och då räckte det med några dagars vila + kiropraktorbesök och laser så var han ok igen. 

När han blir så här så svullnar han uppe vid mankammen på vänster sida, ca 25 cm bakom öronen. Första gången det hände så fick jag rekommendationen att sätta på kyllera istället för att massera med liniment, och så gjorde jag även i dag efter det att jag först kylt området med vattenslangen i ca 15 minuter. Det var lite svårt att få kylleran att fastna efteråt, men med lite tålamod så satt det till slut ett tjockt lager på varje sida om nacken. Sprayade med insektsspray och slängde på flugtäcket innan jag hängde tillbaka sadeln i sadelkammaren igen. 

Jag får avvakta och se hur han verkar i morgon, men mest troligt är att jag får avanmäla torsdagens programridning och kanske även söndagens tävling. Men det gör ingenting – huvudsaken är att min fina häst blir så bra han kan igen så att vi kan fortsätta träna och tävla även i framtiden.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Valborgsmässoafton. Vart tog allt festande vägen? Förr, när jag var ung, då var det alltid Göteborg och Cortegen som gällde. Så är det inte nu. Nu är det precis som en vanlig dag, inget märkvärdigt alls. Jag tror att det behövs lite mer glitter och glamour i vardagen för min del. Annars blir ju de flesta dagarna lika – och det är ju inte så kul. Tyvärr är jag väl typen som tänker en massa och planerar, men när det väl kommer till kritan så händer det ingenting… Undrar om det går att göra något åt det? Eller om man är som man är? Hur många gånger har jag inte tänkt att jag skall fixa med en ”after ride” utan att det har blivit av? Minst 10 gånger! 

Trots att det var afton så hade Mackan en laserbehandling inbokad – det finns tydligen fler som inte firar så värst mycket. 😉 Efter behandlingen så gick jag en stund med Mackan i paddocken och så fick han äta gräs en stund innan det var dags att ställa honom i boxen igen. Har bokat in en ny tid för helkroppsbehandling samt laser om 14 dagar. Pengarna rinner mellan fingrarna i en strid ström…

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

För att hinna rida efter jobbet vid 19-tiden i går, så hade jag bett om hjälp med mockning och matfix. Var fast besluten om att orka genomföra ett ridpass med fokus på galopparbetet, men märkte genast att något inte stod rätt till med Mackan. Han verkade sinnesslö och hade mycket mat kvar i boxen trots att han hade stått inne i ca 1,5 timma, och så lång tid skall det inte ta att äta upp 2 kg hö… Först tänkte jag att det kanske bara var som jag inbillade mig och att det skulle gå över om han väl kom ut på ridbanan, men det gjorde det inte. Jag brydde mig inte ens om att sitta upp. Han stod med lite sänkt huvud och var ovillig att röra sig framåt. Skit också! Kolik? Feber? Nackkotorna? Tankarna flög runt i huvudet på mig. Gick tillbaka upp till stallet och sadlade av, hämtade transportskydden och satte på dem för att se om han skulle nervösbajsa – och det gjorde han. Ingen kolik vad det verkade som. Letade febrilt efter min febertermometer, men kom på att den mest troligt låg kvar hemma i ena stallskon i hallen – bara för att jag skulle komma ihåg att ta med den. Typiskt att jag tog joggingskorna i dag då. Som tur var så kom det några tjejer till stallet, varav den ena hade en termometer jag kunde låna. Tempade och konstaterade att han låg strax över 38°, och med den värmen som hade varit på dagen kunde det gott vara så att tempen hade gått upp något under dagen. Tog ut honom på gräset för att se om han ville röra sig och äta lite, och det ville han verkligen. Ja, inte röra sig då, men äta i alla fall. Han hetsåt alla grässtrån han kom åt, så aptiten var det inget fel på. Misstänkte starkt att han hade gjort något med nacken så att nerverna hade kommit i kläm igen. Jag kände liksom igen signalerna trots att de inte var så starka som när han skulle lägga sig ner på stallgången för drygt ett år sedan. F-n också! Det kan mycket väl vara så att han i sin iver att få bort någon fluga eller annat flygfä har slängt till med nacken och försatt sig i en dum situation – det är enda förklaringen jag kan ha. Dagarna innan har han ju gått riktigt bra i ridningen och dessutom varit riktigt pigg.

Jag fick lämna honom i stallet vid 21-tiden för att återvända vid 7-tiden i morse, och då för att ta tempen och lägga på ett insektstäcke. Får erkänna att jag var nervös när jag körde till stallet eftersom jag inte visste i vilket skick jag skulle hitta honom. Glädjande nog var han mycket piggare och han hade inte heller någon temp. Skönt. I och med att jag inte vet om det är nacken som spökar igen så skall jag ge honom några dagar ledigt för att utvärdera efter helgen. I morgon kommer kiropraktorn (som var inbokat sedan tidigare) och då kan han även ge Mackan en laserbehandling. På lördag åker jag till äldsta dottern i Malmö för att mysa och gå på Spanska Ridskolan, så det blir lagom att kolla statusen på Mackan på måndag. 

Funderar på att åka bort till veterinären och be dem ultraljuda halsen för att se så att det inte är inflammerat igen. Behöver kanske inte åka hela vägen till Husaby för det… Håll tummarna!

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

I dag var det dags för ett återbesök på Husaby Hästklinik igen. Sist jag var där var 11/11 och hade egentligen en tid för fyra veckor sedan, men den fick jag boka om p g a jobb och annat. Det gjorde ingenting eftersom jag upplevde att Mackan kändes fräsch i ridningen och inte hade visat några tendenser alls till att vara snubblig eller att ha blivit sämre. Så i dag körde jag i nästan tre timmar till Husaby med ett lugn i kroppen – visst fanns oron att det kanske kan finnas inflammation kvar i halskotpelaren, men jag kände mig lugn ändå. 

Veterinär Anna-Karin var på semester (vilket jag visste) så jag träffade en annan veterinär och Charlotta Lindgren. Jag fick börja med att gå med honom i gången och de tyckte att han trampade på riktigt bra och traven fick också godkänt. Efter det var det dags att longera, och även där fick han godkänt. De tyckte att han var något stelare i höger fram i höger varv, men det är ju som det är, och traven tyckte de var väldigt bra. Jag uttryckte min oro för att det eventuellt skulle finnas inflammation kvar och de svarade att Charlotta skulle känna igenom honom innan vi bestämde om han skulle ultraljudas eller ej. Charlotta hittade inga konstigheter men halskotpelaren är inte så rörlig som på en häst utan Mackans problem men är ändå helt ok. Mackan klarar av att stretcha rätt bra åt höger, men åt vänster är det lite svårare. Det är på vänstersidan som Charlotta kan känna förbening/pålagring vid C3-C4 och han är lite stelare vid C5-C6. Det fanns ingenting som talade för att det skulle vara inflammationer kvar. Nu är det säkert några som tänker att ”det där kan man väl ändå inte känna” men faktum är att Mackans halskotpelare är väldigt tydlig och Charlotta har en fingertoppskänsla som heter duga så jag litar på henne.

Jag har fått i uppdrag att ”gunga” halskotorna i sidled samt stretcha bogen (göra stora bogrotationen) före och efter ridning. Jag skall dessutom massera vissa angivna områden 1-2 gånger per vecka och massera in arnika i hovbrosket på alla fyra. (Mackan är tydligen något tät i hovbrosket runt om, vilket kan bero på att han har gått med brodd.)

Nu skall jag ta det lite lugnare tisdag-torsdag, men från fredag kan jag rida på som vanligt igen. Kul! Om inte Elin får barn i veckan så skall jag åka iväg och träna på fredag. Siktet är nu inställt på Frillesås nationaldagsdressyr 6 juni. Utan mål tappar jag ambitionen..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Äntligen var det dags att kolla upp Mackan igen på Husaby Hästklinik. I dag fick jag med mig Amanda som sällskap, och det var lika trevligt som alltid. Vi lämnade Kungsbacka 10.00 och var framme i Husaby drygt 2,5 timmar senare. Det var fullt av transporter på parkeringen och fullt av människor i väntrummet, så veterinärerna och övrig personal hade nog fullt upp i dag.

Jag fick börja med att gå runt lite med Mackan i manegen i väntan på Anna-Karin och Charlotta, och efter en stund kom det in några andra som skulle longera sin häst. Typiskt nog blev Mackan ”rädd” för något och började galoppera, vilket medförde att jag tappade honom. Pinsamt. Som tur var så stannade han bara 10 meter från mig så att jag kunde ta honom. Tänk om han hade galopperat iväg bort till de andra och ställt till det där! Hemska tanke. Efter en liten stund var det min tur att longera Mackan och då fick han värsta rycket igen, bockade och brallade som tusan, och Amanda hörde veterinären säga att hon blev riktigt nervös för att han kanske skulle gå omkull. Som tur var så gjorde han inte det utan sansade sig efter en liten stunds rodeo. Då fick de se honom i skritt och trav också och de var tydligen nöjda med det de såg. I och med att han visade sig vara riktigt rörlig och fräsch så ansåg de inte det vara nödvändigt att ultraljuda halsen igen. Istället fick jag gå med Charlotta för en genomgång av skelett och muskler och hon konstaterade att jag hade gjort ett fantastiskt jobb med honom. Hon sa att han bl a var rund och fin över rumpan och hade satt fina muskler – då sa jag att det hade jag med i och med alla våra promenader. 😉 Charlotta kände igenom Mackan och fixade och trixade med lite allt möjligt. Hon konstaterade att han var lite stelare att böja åt vänster (mellan C4/C5) men i övrigt ok. Höger sida läker sakta men säkert, bröstmusklerna är något trådiga på båda sidor. (Hon kände ingen muskelbristning, så jag kommer att avboka återbesöket hos Stefan.) Mackan var något spänd i ländryggen men det var avsevärt bättre än sist hon såg honom. Charlotta satte ett antal akupunkturnålar och gav honom laserbehandling och jag kan gärna se till att han får ytterligare akupunktur eftersom han svarade riktigt bra på den behandlingen. När hon skulle stretcha frambenen bakåt så var hon tvungen att ha raka ben eftersom Mackan tyckte att det var obehagligt med böjda ben. Tydligen stramar bröstmusklerna extra mycket när man böjer benet samtidigt som man stretchar det.

Min hemläxa blir att försiktigt stretcha halsen, kota för kota, 1 gång per sida, 3-6 gånger i veckan och jag fick en tydlig instruktion om hur jag skall göra det så det skall säkert gå bra. Jag skall dessutom fortsätta att massera vissa områden som hon har markerat i ett behandlingsprotokoll och också stretcha frambenen bakåt. Hon lämnade med förslag på laserfrekvenser till Magnus för vidare behandling.

Jag har fått ett träningsprogram av Anna-Karin som innebär att jag skall börja med ett intervallprogram (trav) och om fyra veckor så skall jag kunna börja galoppera. Kruxet är att intervallerna gärna skall göras utomhus på rakt spår – hur det nu skall gå till i höstrusket med vildsvin runt knuten?? Det får nog bli en och annan trav i manegen eller i paddocken misstänker jag..

Återbesök 13/1-14. Tills dess så tänker jag vara glad! 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC