Inga problem att gå på en presenning

I dag var det dags att ha förtroende- och ledarskapsträning med Mackan. Vi har visserligen haft ledarskapsträning tidigare, men det verkar Mackan snabbt glömma av. För att inte bara leda, göra halt och backa så släpade jag fram en presenning från skogshagen. Jag trodde att Mackan och Madam skulle skygga något när jag började dra i presenningen, men de blev istället väldigt nyfikna och kom fram och tittade på vad det var för kul jag höll på med. I stället för att försöka övertala Mackan om att det inte var något farligt så fick jag försöka få honom att gå av presenningen så att jag kunde dra den till stallet. Han klampade över den flera gånger, och det gjorde Madam också. Vid ett tillfälle stod Mackan på presenningen och drog med tänderna i den så att det gick en stor reva! Det lät illa, men det var det ingen som brydde sig om.

 När jag väl fick bort hästarna från plasten så släpade jag den bort till stallet och la den på gårdsplanen. Jag körde också fram transporten, öppnade den och hängde in ett hönät och ställde in en hink med lite kraftfoder. Allt för att det skulle uppskattas av Mackan.

Träningen med att följa mig gick riktigt bra, men när det var dags att promenera in i transporten så blev han lite mer tveksam. Men till slut fick jag honom halvvägs in i transporten och då stannade vi upp och tog det lite lugnt en stund. Därefter backade jag ut honom och så avslutade vi dagens träning. Tidigare har jag alltid haft mottot att aldrig ställa in en häst i stallet som inte hade varit på transporten fullt, men efter att ha läst olika artiklar så bestämde jag mig för att målet med dagens övning skulle vara att inte sätta för mycket press på Mackan och att kunna fixa lastningen själv. Även om han inte var på till 100% så var ju "halva inne", och det kan ju vara ok.. eller?

Lev väl! 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 45

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s