På Ponny-SM i Kungsbacka

Underbara helg! Ledig från jobbet och två dagar på ponny-SM i Kungsbacka, det är helg det. Städning, tvätt, matlagning mm lämnade jag helt åt sidan den här helgen för att åka med min kamrat Helen till Kungsbacka och besöka SM. Nu är det ju så att jag har världens mest underbara man som har fixat både städning, tvätt och mat både lördag och söndag. En stor KRAM till honom. Tack och lov att han har tålamod med mig och mitt stora intresse för det här med hästar och ridning.

Vi åkte in lagom för att kunna se 2:a kvalet för C-och D-ponny. Herregud vilka fina ponnys och duktiga ryttare! Fastän jag inte känner ungdomarna som rider så står jag där med gråten i halsen när det går bra för dem – nästan som om det vore mina egna barn.. De mest fantastiska var ju de som hade 0 fel med sig till finalen! Tala om god ridning! Även de som hade 4 och 8 fel med sig var väldigt duktiga, men det märktes faktiskt skillnade på både ponnys och ridning på dem som hade fler fel än så. Rätt ryttare gick till final, helt klart. Visst fanns det en och annan som hade otur, men på det stora hela så var det skillnad mellan ekipagen.

Lördagen hade jag ordnat så att Amanda fixade stallet åt mig, och jag kom hem lagom för att få ta del av Håkans matlagningskonst på hög nivå: Håkans egna Wallenbergare av lax och torskfilé, mandelpotatis och skirat, lite bränt, smör. Allt tillagat med kärlek enligt honom själv. Ett par glas vin till det och sedan lördagsmys framför TVn med crunchy ostbågar, Ahlgrens bilar och Polly gjorde kvällen fulländad.

I dag fixade jag stallet direkt efter hästutsläppet. Duschade kvickt och gjorde mig i ordning för ännu en dag på SM.  Vi kom till KRK lagom till finalen och kunde se både B-, C- och D-ponnys. Vilken dramatik! Hela läktaren var engagerad när vinnaren i B-ponny red omhoppningen. Vi stog alla med andan i halsen och nerverna på spänn. Vinnaren i C-ponny var hemmaryttar så jublet var högt när det blev klart att hon vann. D-ponny ryttaren som vann gjorde en jättefina ritter och var väl värd vinsten. Det är ju inte utan att man blir imponerad! 

Det som lägger mörka moln på annars så fina dagar är alla dess hundägare som tvunget måste släpa med sina hundar upp på läktaren. Det är väl helt OK med små hundar som man kan ha i knät, men när det kommer hundar av modell stor, med kamphundsutseende, så tycker jag att de kunde fixat någon som kunde passat hunden en sådan här dag. Även om hundarna är jättesnälla så finns det inte särskilt gott om plats på läktarna, och när en hund tar plats som någon annan kunde suttit på så blir jag lite irriterad. Dessutom finns det både barn och vuxna som tycker att det är obehagligt med stora hundar. Jag älskar hundar och har själv två stora hundar, men jag tar inte med dem på tävling. Min åsikt är att mina förmodligen har det bättre hemma än i trängseln på en läktare..

I dag fick jag äntligen tummen ur och köpte mig ett par nya stallskor. De hade dessutom 20% rabatt på all Mountain Horse  under helgen, vilket inte var till nackdel eftersom jag dessutom köpte ett träns till Mackan i fredags.. 

Lev väl!

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar