Äntligen fredag!

Det är inte klokt vad veckorna går fort. Alldeles nyss var det måndag och nu är det fredag igen. Jag har hört att det betyder att man har roligt på jobbet – och det har jag (för det mesta). Den här veckan har varit relativt bra även om det har varit hysteriskt mycket att göra. Veckans höjdpunkt var nog när jag läste för mina 7:or sista passet i dag. Med rätt vald bok så satt de tysta som möss och lyssnade i hela 40 minuter! Jag hade tänkt att avsluta läsningen tidigare, men samtliga ville att jag skulle fortsätta läsa. Kul.

I dag åt jag faktiskt lunch i bamba, vilket jag inte brukar hinna med. Vanligtvis så är det snabbt ut till bilen, öppna en Naturdiet, ratta, gasa och dricka samtidigt för att hinna hem och ge hästarna lunch. Hur länge har jag inte funderat på en lösning som gör att jag inte behöver åka hem på lunchen? Hela sommaren fanns planerna på diverse lösningar, men tiden gick fort och rätt vad det är så var hösten här – och luncherna. Nu får jag nog vänta tills nästa sommar med att bygga/fixa något. För länge sedan så såg jag en lösning med automatiska grindar som gick på timer och öppnade sig vid lunchdax, men vad kostar inte sådana? Förmodligen är det billigare med bensin och Naturdiet i bilen..

Det här med Naturdiet kan faktiskt vara rätt OK under en period eftersom jag gärna vill tappa ett par kilo till. Jag har provat chokladsmak, som är riktigt god, smoothie med hallon och granatäpple (eller något sådant), som var god till en början med som gjorde mig kräkfärdig när jag hade druckit upp den. Sist när jag skulle handla så var chokladen slut och då köpte jag Kaffe macciato (?) som också var helt OK. Men det får nog bli choklad i fortsättningen eftersom jag bara ääälskar choklad. (Jag köpte faktiskt en bok med chokladrecept av pojken som var här och sålde jultidningar – frågan är bara om den är så bra för vikten..?)

I dag sken solen och det hade varit underbart med en uteritt, men av olika skäl så frågade jag faktiskt Amanda om hon ville rida med de andra tjejerna i stallet när de skulle ut. Givetvis så ville hon det. Fyra tjejer i åldrarna 12-15 år – gissa hur det låter när de kommer ridande. De hörs på långt håll. Som vanligt hade Mackan skött sig riktigt bra, faktiskt bättre än de andra tre tillsammans. Ponnysarnas sammanlagda ålder är 46 år, så de borde väl ha vett på att uppföra sig om man jämför med Mackan som nyss har blivit inriden. Om jag har tur så är det bra väder på söndag när jag skall rida.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar