Skumt att mocka pellets

I morse var det väldigt nära att jag försov mig! Hur trött som helst efter gårdagens jobbmöte. Ibland undrar jag vad jag håller på med? Vakna, arbeta, snabbsväng i stallet, jobba mer, sova – och så börjar det om nästa morgon. Jag hade gärna sett att jag kunde lägga mer tid hemma på gården så att jag kom ifatt någon gång.. Kanske är det läge att gå med i postkodlotteriet eller att köpa ett gäng trisslotter och hoppas på det bästa? Någon måste ju vinna, och en vacker dag kanske det är jag. Vem vet?

Efter en helt ok dag på jobbet och en snabbhandling på ICA så åkte jag hem i min gamla JEEP för att äta något innan stallet. Det fick bli en macka samtidigt som jag kollade mina mail och tog en snabbtitt på Hippson. Inget nytt någonstans.

På med stallkläderna och ner till stallet. Thea och hennes kompis var redan där och efter en stund så kom Jossan och Rebecca också. Kul när många är i stallet samtidigt. Det enda som kan irritera mig lite är när ungdomarna inte plockar undan efter sig. Att sopa på en liten större yta än just där hästen har stått sitter långt inne. Att det sedan ligger torv och annat lite här och där är det ingen av dem som ser. I det här läget är jag nog lite av en pedant och sopar därför själv. Jag vill att vem som helst skall kunna gå in i stallet när som helst och finna det rent och snyggt.

I natt hade Mackan legat ner – det syntes på honom i morse. Han hade dessutom gått runt en del i boxen, vilket gjorde att det inte var helt lätt att mocka. Det var en lite underlig känska att mocka i pellets. Det blir säkert annorlunda när han har trampat sönder den och när det blir mer som ett fint strö. Nu upptäckte jag att jag dessutom blev lite småsnål, för jag tyckte det kändes som världens slöseri när det kom hela pellets med skiten i skottkärran. Som om det skulle göra något? Det var nog mest känslan av att de inte ens var använda – eller?

Egentligen hade jag velat rida i dag, men jag orkade helt enkelt inte. Istället tog jag en noggrann borstning och lite stubbträning. Jossan var flitig som vanligt och red i paddocken, och med allt regnande under dagen så hade hon haft nytta av både simfötter och cyklop.

Lev väl!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen