Ensamma i paddocken

Ställde klockan på 05.45 i morse för att hinna med att sjunga för Håkan, som har födelsedag i dag. Det är lite konstigt att man som regel är mindre benägen att ligga och dra sig i sängen när det verkligen gäller. I vanliga fall drar jag mig gärna upp emot 20 minuter innan jag masar mig ur sängen, men när det är födelsedag, tävling eller något annat viktigt då går jag upp direkt när klockan ringer och det oftast utan att vara särskilt trött. Vad beror det på?

Sången var väl sådär och ungarna och jag såg väl mest ut som zombies när vi stod där vid sängen och sjöng. Håkan blev glad över sina presenter och var genast tvungen att prova sin nya blodtrycksmätare. Håller man på att bli gammal när man önskar sig en blodtrycksmätare i födelsedagspresent?? Eller.. Fast å andra sidan så kanske han blev lite orolig efter proppen som han fick i somras. Vem hade inte blivit det? Jag är bara tacksam över att han håller lite extra koll på sitt blodtryck och sin hälsa så att han inte råkar ut för något igen.

Efter en hektisk dag på jobbet så var det gamla vanliga rutinen: snabbt hem och äta något, på med stallkläderna och snabbt ner till stallet. I dag skyndade jag mig lite extra i och med att Håkan fyllde år och det verkligen inte passar sig att tillbringa kvällen i stallet då. Pelletsen hålller på att ge med sig och bildar istället ett kompakt lager av fint strö – nästan som i en kattlåda. Mockningen går snabbare nu än när det var spån i boxen, och det är ju en fördel. Eftersom jag hade planerat in longering så skyndade jag mig för att hinna innan de andra tjejerna kom. De hann visserligen komma innan jag hade hunnit ut i paddocken, men de bestämde sig för att rida ut en sväng i totalt mörker.

Eftersom jag blev ensam med Mackan i paddocken så kunde vi ta det utrymmet vi behövde. Skönt. I dag skippade vi galoppen men jag longerade en liten stund med halsförlängare i båda varven. Oftast lyssnar Mackan, men i dag undrar jag om han inte var lite döv på höger öra. I vänster varv gick det jättebra och han lyssnade fint på kommandon, men i höger varv fungerade det mindre bra."Vadå? Vill du mig något??" Synnerligen trögtänkt i höger varv. Jag höll inte på särskilt länge och när vi var klara så blev det extra ryktning och lite mat i boxen.

Hoppas på bra väder i helgen!

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen