Drygt strö!

Då var det måndag igen. Full rulle på jobbet och tiden bara rinner iväg. Rätt så bra, faktiskt. Tog en snabbsväg till stallet efter jobbet för att ha kvällen till jobbarbete. Mackan och de andra hästarna får mat ute, både lunch och middag, så de kommer inte in förrän framåt niotiden i kväll. Eftersom jag inte skall rida eller arbeta Mackan i dag så gick det snabbt att fixa stallet.

Nu är det två veckor sedan som jag gjorde i ordning Mackans box med gummimatta och halmpellets. När jag var i Falsterbo i somras och pratade med leverantören av pelletsen så sa de att 4-5 säckar var lagom för en box på 9 kvadrat. Mackans box är 12 kvadrat så jag öste in 6 säckar pellets. Och gissa vad – jag har inte behövt fylla på någon endaste gång! Är inte det rätt otroligt? Nu kanske det låter som om han står på golvet, utan något strö alls, men så är det inte. Han har rätt gott om strö, och det ligger som en kompakt sandstrand. Perfekt. Vanligt spån är ju väldigt lättflyktigt och jag behövde ha in väldigt mycket för att han inte skulle få liggsår av betongen, men det här ligger där det ligger. Visserligen mockar jag inte ut kisset varje dag, men kanske varannan eller var tredje – lite beroende på hur det ser ut. Jag har säkert sagt det tidigare, men jag säger det igen: det luktar inte amoniak alls! Det lär väl inte dröja så många dagar till innan jag behöver fylla på – men ändå! Två veckor..

Det är med spänd förväntan som jag kollar brevlådan varje dag. Jag och Mackan skall ju vara med på sidan tre i Hippson! Lite smickrad blev jag när redaktionen kontaktade mig och frågade om jag ville vara med – och det ville jag ju gärna. Jag som inte ens hade anmält min bild till sidan tre.. I förra numret av Hippson så var Rebecca Glamhedens föl med på sidan tre, och det lustiga är att vi bor inte så långt ifrån varandra. Kul.

Nu skall jag ta tag i livet igen och sätta mig och jobba ett par timmar.

Lev väl!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen