Minnesförlust?

Jag tror att jag har råkat ut för minnesförlust för jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde i går. Jag vet att jag var på jobbet och att dagen var rätt bra. Därefter.. NU kommer jag ihåg vad som hände: min son, som är 12 år, blev nerslagen på skolgården av en jämnårig kille! Axel ringde mig strax före 11 och var jätteledsen. Han berättade att han hade blivit nerslagen och att han var yr. Jag hade lektion och kunde inte komma ifrån, så jag bad Axel att han skulle ta kontakt med en vuxen på skolan. Sagt och gjort. Axels rektor skjutsade honom bort till min arbetsplats och till vår skolsyster för omplåstring, så jag hade honom bara några meter från mig när min lektion var slut. Vilken smäll han måste ha fått! Högerögat var helt svullet och en jättestor bula direkt under ögat. Axel var inte i skick att gå tillbaka till skolan, så han fick åka med mig hem när jag skulle lundhmata hästarna. Håkan ringde den andra killens föräldrar på kvällen och hade ett bra samtal.. eller nej, det var ju i förrgår! HJÄLP! Kan det vara så att jag har för mycket omkring mig just nu? Är det därför som jag inte riktigt har koll på läget. Jag hoppas att det är det som det beror på, för i så fall blir ju läget förhoppningsvis bättre efter juluppehållet.

Jag red i alla fall Mackan en stund i paddocken, så långt vet jag. Jag försöker göra passen lite längre och med lite högre tempo allt eftersom, så att han så småningom kan få upp kondisen något. Vi var helt ensamma och som vanligt såg Mackan spöken överallt till en början, men snart slappnade han av och var lite mer samarbetsvillig. När jag hade ridit klart så fick Mackan massage innan han fick gå ut i hagen igen. 

Kvällen ägnades som vanligt till jobb.

Lev väl!

PS. Axel har en präktig blåtira och tycker förmodligen att han ser lite cool ut nu. Han har pratat med killen som slog ner honom samt med den killens mamma. Läget är under kontroll och det känns bra.

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 40

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen