Första dagen

Den här måndagen har varit helt ok, kanske till och med lite bättre än andra måndagar. Det kan möjligen bero på att vi börjar landa någorlunda på vår nystartade skola. Bitarna börjar falla på plats till slut, och vårterminen känns hoppfull – även om det är en stund kvar tills dess. Ok – allt var väl inte så bra den här måndagen.. jag var på utvecklingssamtal med Axel, 12 år. Det positiva är att det bara kan bli bättre, för mycket sämre än så här kan det nog inte bli. Så, från och med i morgon börjar hans nya liv: vara trevlig och positiv mot både elever och lärare, arbeta fokuserat på lektionerna och lämna in arbeten i tid samt att anteckna läxor mm i sin almanacka. Från och med nu blir det koll i hans almanacka lite oftare än tidigare. Det skall bli spännande att se hur det går framöver.

Tajmingen med mer fokus på Axels skolgång och Mackans vila kunde nog inte vara bättre. I dag var Mackans första vilodag i en period om tre veckor. Lika lång tid som Axel har kvar i skolan innan jullovet. Det kan man kalla turtajming!

Egentligen skulle jag ha varit på styrelsemöte i Frillesås i kväll, men med utvecklingssamtal, stallfix och middagsmat så räckte inte tiden till. Jag hade dessutom fått info om att mötet skulle vara på onsdag så det  var inte konstigt att jag inte kunde klämma in det i dag. Om ett par månader så är det årsmöte och då lämnar jag styrelsen efter ett antal år av engagemang. Nu får någon annan ta över tävlingsbiten så att jag kan ägna mig åt att få till skolan så som vi vill att den skall fungera.

I går satt jag framför TVn och tittade på sändningarna från Globen – det var kul! Värsta underhållningen! Frågan är om jag inte skall försöka åka dit nästa år – Scandinavium i all ära, men det skadar inte med lite omväxling. Jag kanske kan få med mig Håkan på en liten minisemester med hotell och god middag? Vem vet? En av anledningar till att vi satt bänkade framför TVn var att äldsta dotterns kompis Madde skulle vara groom (heter det så?) på Erikssons vagn. Enligt dottern så var hon det, men jag kunde inte se att det var hon. 

Jag längtar tills jag också kan göra byten, piruetter mm på Mackan. Undrar hur många år det kan ta innan vi är där? Ganska många förmodligen..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen