Svettigt värre!

I dag har det varit svettigt värre för min del. Jag har hunnit med två stycken rejäla motionspass under dagen. Orsaken till detta är att jag satt och môlade i mig knäck och annat godis hela kvällen i går. Inte bara i går, faktiskt, utan större delen av julen..

Dagen började som vanligt med morgonmatning och utsläpp i vanlig ordning. I dag valde jag att släppa hästarna i skogshagen eftersom det inte är så knaggligt där nu, och dessutom så har de ju något att sysselsätta sig med hela dagen. Det var riktigt roligt att stå och titta på dem när de brallade loss.

Efter frukosten tog jag och Martina en rask 1-timmespromenad – först ner till samhället och därefter tillbaka utmed havet. Underbart! Varje gång jag går den sträckan så känner jag mig lyckligt lottad som bor så här – både på landet och nära till havet. Visserligen måste jag lasta hästen och åka en liten bit om jag vill rida på stranden, för inpå knuten är det mest klippor. (Nu har det hänt något konstigt med min dator, för texten bara försvinner rätt ut under annonserna när jag skriver..) Efter lite annat fix hemma så gick jag ner till stallet och tog hand om Mackan.

Mackan och jag tog en promenad tillsammans, och inte vilken promenad som helst utan en bushpromenad. Vi gick rakt ut bland stenar och stockar, ljung och annat buskigt. Tala om att jag fick kämpa! Min tanke var att Mackan skulle få sig lite träning men han har ju ändå fyra ben och klarar sig riktigt bra med dem, men jag – jag har ju bara två.. Ett antal gånger höll jag på att stå på öronen för all snårig kaprifol som växer i skogen. Tack och lov så höll jag mig på benen, men det fanns tillfällen då jag var riktigt sugen på att hoppa upp på Mackan och rida barbacka resten. Fast, det hade nog varit att utmana ödet för min del. Det där med barbackaridningen tar jag vid ett senare tillfälle och inte när vi är ensamma ute i skogen. Efter 40 minuter så hade jag fått upp ångan ordenglitt och jag var både mör och nöjd när vi kom tillbaka till stallet. Frågan är bara hur mycket jag förbrände? Förmodligen inte så mycket som jag hade önskat.. För många år sedan när jag var en flitig Friskismotionär så berättade vår ledare att ett mediumpass förbrände ungefär lika mycket som en ostmacka – fast om det stämmer vet jag inte. I morgon skall jag fortsätta jakten påå ett par joggingskor..

Lev väl!

PS. Jag har ingen aning om det döljer sig massa stavfel och annat konstigt bakom annonserna – jag har skrivit mitt inlägg samtidigt som jag har tittat på Shakespeare in love och haft lite dålig koll på tangentbordet..

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 40

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar