Äntligen skitiga dojjor!

I dag var det dags igen för den återkommande joggingturen, och gissa vad – i dag behövde jag bara gå vid två tillfällen på den sträckan där jag tidigare varit tvungen att gå tre gånger. Bra va? Det kanske var en följd av att det var flera som var ute och promenerade och att jag inte ville visa hur dålig kondition jag har..eller? Hur som helst så kändes det helt ok med att  promenera endast två gånger. Inbillning eller inte, men det kändes som om flåset var lite bättre. Tro nu inte att jag sitter här och är naiv – jag vet att det brukar komma ett bakslag om ett tag, då man inte orkar riktigt lika mycket som vanligt. Men tills dess känner jag mig enbart uppåt.

För att hålla på lite längre så har jag börjat ta vägen genom hoppskogen och vidare på gräsvägen innan jag promenerar Jutegårdsvägen hem. Riktigt skönt, faktiskt. Problemet är bara vardagarna som är mörka och utan gatubelysning. Hur kul kan det vara att motionera 45 minuter i paddocken? Kanske blir det så om jag inte trotsar mig själv och införskaffar en pannlampa och övervinner min rädsla för "fula gubbar" i buskarna. Tyvärr har maken dåliga knän, så honom kan jag inte få sällskap av. Möjligen om han tar sin Mountainbike och cyklar med.. Jag skall fråga honom.

Lev väl!

Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 45

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

2 reaktioner till “Äntligen skitiga dojjor!”

Lämna en kommentar