Dagen efter..

Den här helgen har varit en riktig slappishelg för min del. Lördagen gick till absolut ingenting, både Håkan och jag slappade och sov middag. Skönt. Vi var bortbjudna till Jossans föräldrar på kvällen, och till min fasa så fanns det inget vatten när vi skulle duscha. Eftersom jag hade joggat samt varit i stallet så var det absolut inget alternativ att gå på middag utan att ha passerat duschen. Som tur var så behövde vi inte vänta särskilt länge innan vattnet kom tillbaka, så vi blev bara lite sena. Det blev en jättetrevlig kväll med god mat, gott vin och trevligt sällskap. Framåt tretiden på natten så kom tärningarna fram – hur smart och kvick är man då?? Hur som helst så blev det sent – jag kom i säng vid femtiden på morgonkvisten, och jag såg inte alls fram emot att ställa klockan på 7 för att mata hästarna. Men vad gör man inte för sina kära djur? Jag kan låta meddela att jag kände mig rätt vimmelkantig när jag gick ner till stallet.. Jag var allt annat än pigg och fräsch.

Jag som hade planerat att jag skulle köra ner Mackan till kompisen Lotta och hennes häst, så att vi kunde rida ut tillsammans. Men det var inte tal om att köra bil eller rida på många timmar ännu, så det var bara att ringa återbud. Trist värre, men vi flyttade fram uteritten till nästa lördag.

För att överleva dagen så sov jag middag i tre timmar innan jag gick ner till stallet. En del av tiden i stallet ägnade jag åt att börja ställa tillbaka tunnor mm efter översvämningen tidigare i veckan. Jag hann också tvätta Mackans svans, och den var allt annat än fräsch. Han har varit lite kass i magen en tid, och svansen var därefter.. Första sköljvattnet hade samma färg som mörk blockchoklad, och skummet var bajsbrunt. Inte alls mysigt. Det vill ju till att han är fin nu när vi skall åka och träna varje vecka. 

I kväll blir det läggdags tidigt.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar