Veckorna går jättefort, men jag tror banne mig att helgerna går ännu fortare. Alldeles nyss var det ju fredag kväll och jag satt och njöt i soffan och hade hela helgen framför mig. Nu sitter jag här och undrar vart helgen tog vägen.. OK, jag har väl gjort ett och annat, men jag önskar ändå att tiden inte gick så fort.
I dag har jag t ex varit med Amanda på ytterligare en gymkhanaträning. Tyvärr var det dålig uppslutning så det var bara tre ryttare där. Både Rebecca och Jossan backade – tråkigt nog. För hur det än är så gäller det att ställa upp när det är någon som ordnar med träning eller annat kul, för annars är det ju ingen som har lust att ordna med något över huvud taget. Kajsa-ponnyn var lika pigg som förra söndagen och Amanda är störtförtjust i ponnyn. Nästa söndag kan Amanda inte låna Kajsa eftersom ponnyn skulle iväg och tävla. Förhoppningsvis kan hon låna Jossans ponny istället. Som medföljande förälder så är det en social del också, det här med att åka på träning. I dag hade jag med mig kaffe och mörk choklad och det var en annan förälder som hade kakor och muffins. Ståndaktig som jag är så skippade jag kakor och muffins. Känner mig rätt nöjd med det, faktiskt.
När jag gjorde i ordning Mackan inför dagens ridpass så upptäckte jag att han hade ett hyfsat stort, men ytligt, sår på hasen. Om jag har otur så sitter det en tagg från havtorn där, för det såg ut som en svart prick mitt i såret. Jag tvättade med Jodopax och spayade med Bluespray. Hoppas att det inte blir infekterat och svullet.
När jag red så gick Mackan som vanligt, dvs ingen hälta på grund av skadan. Jag red i en nyharvad paddock – tack min underbara man – och jag var helt ensam med min häst. Inga andra ryttare att ta hänsyn till. Det är lyx. Nu kunde jag fokusera mig på att träna på det som jag har gått igenom på träningarna hos Marie; vändningar, öka och minska tempo, böjning i både höger och vänster varv samt på grunda bågar. Med tanke på att det var mörkt och dimmigt ute så gick det riktigt bra. Det var bara vid några tillfällen som han tappade fokus på grund av att han trodde att han såg spöken. Jag ser fram emot onsdagens träning. Håkan skall visserligen till Stockholm onsdag-torsdag, men jag har ingen lust att skippa träningen ytterligare en vecka på grund av hans arbete. Just därför har jag tänkt att kalla på förstärkning så att jag verkligen får Mackan på trailern. Förra gången räckte ju inte Amandas och min muskelkraft till.. Kanske bör jag börja träna styrketräning också?
Apropå träning, så har jag lite dåligt samvete för att jag inte har hunnit ut och jogga. Förra veckan var det hysteriskt mycket att göra jobbmässigt, dessutom var det kolsvart när jag kom hem. Jag får hoppas på en lugnare vecka med några inlagda joggingpass. Snart är det vår och då blir allt lite lättare..
Lev väl!
Häst: Machiavelli EC
dressyrbitchen 