Lotterihästen.

Vaknade och var ganska öm i kroppen efter en natt på golvet. Visserligen sov jag på en madrass, men den var allt annat än bekväm. Vände mig säkert 100 gånger under nattens lopp och var inte direkt utvilad när jag vaknade. Eftersom Martina inte har kvar Madam längre så kunde vi ha sovmorgon, vilket i och för sig var rätt skönt. Fast om jag fått välja så hade jag nog önskat att Madam var kvar hos Martina istället..

Martina ville gärna visa mig Qosmos, som är hennes sköthäst på Bollerup. Hon har berättat mycket om honom och hon skulle gärna vilja ha honom som sin egen. På håll såg han ut som en liten ponny, men på närmare håll så visade han sig vara riktigt stor och maffig.Martina tömkörde honom i ett av ridhusen och jag gillade verkligen det jag såg. Jag förstår att hon vill ha honom. Han är snygg, rör sig bra och har bra stam (Quite Easy – Stanford), dessutom är han som en nallebjörn att ha att göra med – förutom till och från hagen då han är lite av ett monster, enligt många.

När Martina var klar med Qosmos så tog vi svängen om Trocadero, som är årets lotterihäst i Scandinavium horse show. Han stod inne, så vi klappade lite på honom och jag passade på att ta ett par bilder med mobilen. Inte jättebra, men ändå..

Jag kommer att köpa ett antal lotter, men inte för att vinna Trocadero. Men håll tummarna ändå! Den som vinner får säkerligen en jättetrevlig häst!

Efter stallfix och dusch så åkte vi till Ystad för att se på I taket lyser stjärnorna och äta en bit mat. Filmen var jättebra men väldigt sorglig på slutet, och mamma som jag är så rann tårarna på mig. Varför måste det vara sorgligt i slutet? Då ser ju alla att man har suttit och gråtit.. Det vore bättre om det var mitt i filmen, för då kan man ju se normal ut när ljuset tänds. Hur som helst – jag känner inte de som var där, så det spelar egentligen ingen roll. Kvällen avslutades med pizza och ett glas vin. Det är väldigt bekvämt nu när dottern har körkort och kan köra hem från restaurangen..

Lev väl!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen