Spänd kille.

I dag har jag kollat in taket på varenda liten småbil i Åsa. Hoppet om att finna en liten smutsig bil med streck av min pisk på taket har drivit mig till detta. Jag har spanat utanför Ica när jag var där, utanför Apoteket när jag var där samt på små bilar som jag har mött. Än så länge har jag tyvärr inte hittat vad jag har letat efter.

I dag var det dags för träning igen. Det känns som om jag inte har hunnit rida något alls sedan sist, men det har jag nu – i varje fall lite.. När Amanda och jag skulle lasta så behövde vi knappt lägga linan runt baken på Mackan förrän han förstod vad som gällde. Ett lätt tryck av linan under bara ett par sekunder gjorde att han vandrade på direkt. Riktigt skönt. När han väl är inne i transporten så står han jättebra och är inte det minsta orolig.

Väl framme vid ridhuset så visade det sig att kamrat Lotta var där med sin Nosferatu. De höll som bäst på med galopparbete när jag kom in med Mackan. Tala om att Mackan blev spänd! Vi sadlade och gick med Mackan en stund i hopp om att Lotta skulle bli klar, och till slut blev det dags för mig att sitta upp. Mackan var väldigt spänd och höll på att krypa ur skinnet bara jag kliade med fingrarna på honom, och det tog ovanligt lång tid innan han slappnade av. När Lotta och Nosse hade gått ut så blev det lite bättre som tur var.

I dag bestod övningen av 8-volt i både skritt och trav. Vänstervarvet som brukar fungera bra var inte alls bra i dag, utan han gick i någon sorts bananböjning åt höger och ville inte alls ställa vänster. Då och då fick jag igenom ställningen och det får jag väl vara nöjd med. Det är som Marie säger: "Vi vill ju bara att han skall förstå vad vi vill än så länge..".

Galoppfattningarna gick bättre den här veckan. Han var pigg och framåt och ville gärna galoppera. Jag fick prova att göra fattningarna utan att säga "galopp", och det fungerade rätt bra några gånger.

När vi skulle hem igen så gick min underbara häst på utan att vi behövde använda linan. Amanda höll den i handen – det var allt. Riktigt bra. Även om det blir sena onsdagskvällar så är det värt det. Nästa onsdag blir det hoppning för Eamon – men då är det Amanda som sitter på Mackans rygg – jag är för orutinerad och dessutom för feg.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 45

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen