Premiär :)

Vaknade med massor av baciller i näsan – måtte mina vita blodkroppar ta hand om dem snarast, för jag hinner inte vara sjuk. Förhoppningsvis ligger det i mina gener att sällan vara sjuk, och det har jag väl mina föräldrar att tacka för. Hur som helst så masade jag mig upp ur sängen och morgonmatade hästarna. Efter en stund i friska luften så kände jag mig genast lite piggare, som tur var.

Efter en helt ok arbetsdag så var det bara att skynda sig hem för att hinna äta en macka innan det var dags att åka iväg på Mackans första hoppträning. Vi tjuvtränade visserligen lite härom veckan, men det räknas inte som träning. Amanda slutade tidigt i dag och hon fick den äran att mocka och fixa Mackan. Jag kopplade på trailern och släpade ut allt som skulle med och därefter var det bara att lasta hästen. Vi har gjort enorma framsteg beträffande lastningen: nu går Mackan på utan att vi behöver använda linan! Underbart. Lastningen tar max 2 minuter och allt är frid och fröjd. Glad matte och nöjd häst. Kan det bli bättre? 

Väl framme på Skulta så var Mackan lite vilsen. Det här var första gången i ridhus med så många olika hästar på en och samma gång. Vissa skrittade och andra galopperade. Mackan visste nog inte riktigt vad han skulle göra. Han var lite spänd till en början, men ganska snart så började han att slappna av. När Eamon hade samlat gänget och pratat lite med Amanda och de andra så fick Amanda hoppa av Mackan. Anledningen var att hon skulle leda honom över tre små hinder innan övningen började. Väl igång så fungerade det riktigt bra och Mackan verkade tycka att det var roligt med så många andra hästar. Amanda tyckte att han kändes piggare när han fick trava efter de andra, och det är ju inte så konstigt. De fick trava över några cavaletti och så småningom också ta dem i galopp. Nu är ju Mackan tyvärr inte så bra på det här med att galoppera på volten, men det kommer han att vara inom kort. De fick travhoppa några låga räcken och därefter var det slut för Mackans del. 

Jag måste säga att han klarade första träningen jättebra även om han inte är någon hopptalang, men det kanske ha blir med tiden. Just nu har han fullt upp med att försöka komma underfund med vad det är han skall göra. Glädjande nog så tog han det mesta med ro – cool kille, alltså. Nästa träning är om 14 dagar och det blir väl galoppträning som gäller tills dess.

När vi kom hem så var det bara att försöka bli klar så snabbt som möjligt i stallet eftersom Håkan hade fixat lite onsdagsmys. Lugn musik och tacos. Mums.  Minilördag som det är så fick jag också ett glas vin till maten. Jättegott!

(Jag har som vanligt filmat och skall bara ta mig en funderare över hur jag får till filmen så att den kan läggas i min dagbok. Axel, 12 år, skall ev hjälpa mig att fixa ett Youtube-konto..)

Lev vl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen