Skönsång i mörkret?

Nu har jag åkt på världens förkylning! Typiskt, jag som sällan är sjuk.. Inte för att jag är sjuk, men nästan. Näsan rinner och ögonen känns alldeles ömma, och dessutom så nyser jag hela tiden. Jobbigt.

Amanda fick ta Mackan i dag eftersom jag skulle till Åby-travet med mina kollegor. Hon hoppade ju i går, så det känns rätt naturligt att hon fick ta honom i dag. Håkan var ute med hundarna på kvällen och hörde skönsång på långt håll – det var Amanda och Jossan. Han frågade om inte hästarna blev rädda när de sjöng så högt, men de svarade då att hästarna var vana 🙂 Det som också var bra var att de såg ut som reflexgranar i mörkret. Till flickornas glädje så fick de beröm av folk de mötte, och det känns bra för mig också att de är noga med reflexerna.

Jag tillbringade min kväll på Åby för att se på trav. All personal på skolan var medbjudna och det bjöds på lättare middag samt spel för den som så ville. För egen del så satsade jag inga pengar på några hästar alls. Jag kanske är konstig, men trav lockar mig inte alls. Dessutom har jag hört och läst om hästar som blöder näsblod mm, och det är inget för mig. Mina kollegor spelade med ringa insats och vann lite småpengar här och där. Även om jag inte spelade så var det en trevlig kväll tillsammans med mina arbetskamrater och när jag kom hem på kvällen så hade Amanda fixat så att hästarna var inne och dessutom kvällsmatade. Skönt.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar