Lilla hästen. Det är inte lätt att växa upp till en stor häst med allt vad det innebär. Lastning, mer ridning, löshoppning, hoppträning, dressyrträning och mer lastning. Faktum är att han tar det med ro. Amanda har börjat kalla honom för Ferdinand eftersom han gör minsta möjliga och helst vill lukta på blommorna. I går fick han vila och lukta på blommorna, för jag hann inte rida i och med att Amanda fyllde år och kvällen var tillägnad Amanda, god middag & tårta. Mums.
I dag var det dags för Marie-träning igen. Nu var det två veckor sedan som jag var där, och egentligen borde jag ha tränat mer men förkylningen och dålig ork satte stopp för det. Även om vi inte har övat så mycket hemma så gick det ändå rätt bra. Vi stämde av arbetet på volterna samt ägnade en del tid till galoppfattningarna. Tidigare gånger så har vi nöjt oss med att Mackan har fattat galopp på kommando, men nu är det dags att ställa lite högre krav på själva fattningen. Jag måste se till att bibehålla traven och inte låta honom springa in i fattningen, och om han inte fattar galopp direkt så skall jag inte försöka mana upp honom i galopp utan istället göra om det från början igen. Några fattningar var helt ok och jag fick jobba för att bibehålla galoppen. Tidigare har vi brutit av ganska snabbt, vilket säkert har gjort att Mackan tror att man bara galopperar en kort sträcka och saktar därför av själv. Nu måste jag rida tills dess att jag väljer att bryta av – inte när Mackan vill.
Marie gav mig tre saker som jag skall ta med mig i ridningen framöver:
1. Inte hålla emot när Mackan försöker hänga i handen. "Ta och ge."
2. Bibehålla traven ända in i galoppfattningen och vara noga med att Mackan svarar på själva fattningen.
3. Bibehålla galoppen och bryta av först är jag själv vill.
Nästa gång jag åker till Marie så skall jag slå henne med häpnad! Nu blir det fattningar både i paddocken och ute i naturen. Se upp alla som kommer i vår väg!
Lev väl!
Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 60
dressyrbitchen 