Jeepen och trailern kvar i Varberg!

Nu har det som jag fruktade nästan mest hänt! I väg på träning och Jeepen kraschar. Inte alls kul. Nu återstår bara frågan hur jag får hem bil och trailer på bästa sätt..

Bilen har ju hackat lite konstigt när jag har dragit släp på motorvägen, men bara i jämn hastighet om ca 80-90 km/tim. Eftersom Håkan har sålt Touaregen så hade jag inget annat alternativ än att ta Jeepen i dag. I morse fick jag fylla på två liter kylarvätska innan jag åkte till jobbet, och dessutom så verkade oljetrycket ovanligt högt. Så för första gången på tre år så läste jag i instruktionsboken och fann då att det var bra att köra på en annan växel (automat) när man drar släp. Sagt och gjort. In med Mackan i trailern, in med treans växel och gasa. Faktum är att det gick riktigt bra. Möjligen hackade motorn till vid ett tillfälle, men det var obetydligt jämfört med tidigare. Jag upplevde att bilen gick som en klocka hela vägen till Varberg, ca 3 mil. När vi hade parkerat utanför manegen så frågade Amanda vad det var som läckte under bilen. När jag böjde mig ner fick jag till min fasa se att hela kylsystemet var tömt under bilen. Skit också! Min första tanke var att låta bilen svalna och fylla på med nytt vatten innan vi skulle åka hem, men när jag skulle testa det så rann vattnet i princip rakt igenom. Som tur var så var kompisen Helen nere på samma träning, vilket hon aldrig tidigare har varit. Tur var också att de bara hade med sig en häst, så det gick bra för oss att lifta med dem hem. I skrivande stund står alltså Jeep och trailer kvar nere på Skulta och jag vet inte riktigt när eller hur jag skall få hem dem. Kanske kan jag låna Helens bil i morgon och köra ett par vändor..

Träningen gick riktigt bra. Mackan var pigg och hoppade glatt både grind och vattenmatta. Kul. Amanda sköter sig riktigt bra, och det kanske vi kan tacka tränaren Ulle Strandberg för. Snygg och prydlig ridning inpräntad av en duktig instruktör. När Mackan blir lite mer "varm i kläderna" så kanske vi börjar träna för Ulle igen – om hon har plats vill säga.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen