Jobbigt värre.

Nu är livet lite upp och ner. Jag varvar mina stalltimmar med hysteriskt städande och fixande inför kommande visningar. I går morse förklarade jag för Axel (13 år) och Amanda (16 år) att de hade två val: 1. Vara hemma och hjälpa till, 2. Hålla sig borta hela dagen. Jag närmar mig gränsen för ett hysteriskt sammanbrott av att ha så mycket att göra och samtidigt se två ungar som sitter framför TVn med var sin bärbar dator i knät. Det riktigt kryper i kroppen. Tur att jag inte ser våld som en lösning.. Glädjande nog så stannade båda hemma och hjälpte till:)

I går högtryckstvättade jag stallet – både golv och mellanväggar, skrubbade galler med stålull, putsade och fejade i största allmänhet. Till min hjälp hade jag våra inackorderingar Jossan och Rebecca. På eftermiddagen kom Rebeccas pappa Michael och hjälpte till han också. Bussigt.

Egentligen skulle jag ha ridit sent i går kväll, men när jag fick reda på att tjejerna i stallet skulle rida efter mig, framåt 23-tiden,  så bestämde jag mig för att de fick rida istället för mig. Jag sköt fram min ridning till tidigt i morse. När jag gjorde mig klar för ridning så hade jag Ingamays ord i huvudet: ”man måste vara envis som tusan”. Skrittade fram länge på långa tyglar och tog därefter upp arbetet med att ställa, forma och få honom att gå undan för skänkeln. Precis som tidigare så fungerar det mycket bättre i vänster varv och lite sämre i höger. När jag som bäst höll på att få honom eftegiven i höger varv så hörde jag Ingamays röst i mitt huvud igen: ” se till att inte låsa fast ytterhanden”. När jag slappnade av så gjorde även hästen det. Stackars lilla häst. Här sitter jag och kräver saker av honom, så kan jag inte ens hålla reda på mig själv. Fy skäms. Egentligen skulle jag behöva någon som sitter intill paddocken varje dag och håller reda på mig..

Jag funderar faktiskt på att ev lämna bort Mackan under tiden som vi flyttar – när det nu blir? Då kan jag fokusera mig på flytten och på att hålla igång mitt arbete, samtidigt som Mackan utbildas. Det låter väl bra? Frågan är bara vem som har tid att ta sig an honom. Jag vill gärna att det skall vara någon som har erfarenheter och meriter i utbildning av unghästar – vilket jag inte har. Jag tror att det skulle underlätta för Mackan.

Nu sitter jag och slappar framför TVn, äter frukost och ser på Djurpolisen i Miami. Det är ingen bra kombination. Dels blir jag äcklad av döda och vanvårdade djur samtidigt som jag skall tugga i mig frukostmackan, dels blir jag så oerhört arg och ledsen över att folk kan behandla sina djur på det sättet. Fattar inte hur de tänker. Hur f-n kan man binda en hund i en kort kedja intill en husvägg mitt i sommarvärmen?! En av hundarna hade till och med kvävts av sin kedja och låg död i solen med flugor som kalasade på honom. Stackars hund. Även om det är jobbigt att se vissa avsnitt så är det desto roligare att se alla de djur som räddas och som får nya hem. Heja Djurpolisen!

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen