Inget flyt i tillvaron.

Vinkade av delar av släkten på förmiddagen och gottade mig i att vara ensam hemma igen. Håkan var tyvärr tvungen att köra sina föräldrar till Örebro i deras bil eftersom hans pappa bröt armen i torsdags och fick den gipsad på Varbergs sjukhus. Om man har gipsad högerarm och en hustru utan körkort så blir det lite svårt att ta sig hem. Det var tur att Håkan var ledig så att han kunde köra dem i deras bil och ta tåget hem igen.

I dag har jag fixat hö så att jag har fram till årsskiftet. Frågan är bara om jag behöver så lång tid. Det finns hö att köpa i nya stallet men om jag har hö kvar när vi flyttar så får jag väl bara ta med mig det. Det är lite jobbigt att inte veta när vi flyttar hästarna. Martina tycker att vi kan flytta dem relativt snart och hyra ut våra boxar här hemma under tiden, men då blir det långa resor varje dag och inte särskilt ekonomiskt. Dessutom kanske det är svårt att få några som vill hyra boxar endast för några månader. Jag får se hur vi gör. Jag fick också besked om att en av våra inackorderingar flyttar redan på lördag. De har hittat en box hos några de känner och vill ställa din ponny där. Lite kort varsel, men de sa att de skall betala för augusti också – tack och lov.

I dag var det min tur att rida Mackan. Martina ville ha sällskap på en uteritt, men jag hade ställt in mig på att rida i paddocken. Det  fick bli en kompromiss: vi red först runt reningsverket och därefter så red jag i paddocken. Mackan skrittade på som bara den när vi var ute och jag funderar på om det har med de nya sulorna att göra. Tidigare har jag fått arbeta för att få honom att länga steget och skritta på, men i dag behövdes inte det. Han gick liksom på av sig själv:) I paddocken tränade jag på samma saker som tidigare – parallella innerhjälper, ställa och böja samt att flytta undan för skänkeln. Av och till gick det riktigt bra. Jag måste bara tänka på att lätta ordentligt i ytter så att han kan böja sig, likaså måste jag slappna av och andas. Det är mycket att tänka på.. På sätt och vis så ser jag fram emot tiden efter kvalitets, för då kan jag lägga upp min träning efter eget behov och inte tänka så mycket på vad det är domarna vill se – fast det går säkert hand i hand med den utbildning han bör få ändå..

Lev väl!

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar