Jag jobbar och Mackan vilar.

Klockan ringde tidigt i morse så att jag skulle hinna mata inackorderingarna innan mitt pilatespass. Jag hade också satt upp mig på listan för utsläpp i nya stallet, och det blev lite ont om tid på morgonen och jag gav mig iväg tre mil för att släppa ut våra och andras hästar i nya stallet. Som tur är så är man två som släpper ut och i dag var det Anna-Karin och jag. Hon hade full koll på läget och visste precis vilka hästar som gick var. Tack och lov för det. Efter ca en timmas utsläpp så åkte jag hem igen.

Hemma så väntade förrådet på att sorteras upp i ”släng” och ”spara”. Håkan körde till återvinningen med allt som skulle slängas och det som skall sparas åkte till huset i Kungsbacka. När det värsta röjet i förrådet var klart så klippte jag stora delar av gräsmattan. Trots hösten så har gräset vuxit ordentligt och vi vill ju att det skall se ok ut när vi överlämnar gården om tre veckor. Egentligen skulle Martina och jag ridit i dag, men jag var tvungen att arbeta några timmar och hon åkte med Håkan till Kungsbacka för att lasta ut allt som skulle sparas i nya förråd..

Framåt sextiden var vi klara för att åka till stallet och mocka mm. Våra hästar var de enda som var kvar ute, trots att klockan inte var så mycket. Nu stundar nya tider för våra hästar. Vi tog in dem vid sjutiden och borstade av dem och kände över dem så att de inte hade några sår eller andra skador. När vi tog in dem så såg vi att någon av dem hade trampat sönder den ena stora vattentunnan. Hur i jössenamn lyckas de? I morse berättade Anna-Karin att hon hade tänkt fråga om hennes häst kunde gå med våra, men när hon hade sett dem stolla runt i hagen dagen innan så ångrade hon sig raskt. Jag förstår henne..

Lev väl!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen