Acke hos veterinären.

I dag hade jag en lite spännande dag på jobbet – jag var på Åsas pigga pensionärers årsmöte. Nu är det ju så att jag åldersmässigt sett inte tillhör den kategorin, men vi hoppas få med pensionärerna i ett projekt som vi skall ha på skolan med eleverna i år 6-9. Det var 100 pensionärer som fick höra vårt önskemål om att få med dem i projektet. Hoppas att det är många som vill vara med.

Efter jobbet så var det full fart hem för att snabbt byta om och koppla på transporten för att åka till stallet och plocka upp Acke. Vi hade fått en tid på ATG-kliniken på Åby för att kolla upp hans svullnad på höger has. Det hela började med att han förmodligen fick en smäll av Mackan för 4-5 veckor sedan. Ett litet sår som svullnade något men där svullnaden inte ville ge med sig. Nu tyckte Martina att det kändes som om det blivit hårdare och vi ville kolla upp det ordentligt. På Åby tog det riktigt lång tid. Det var många som skulle röntgas och vi fick vänta i över en timma på att få komma in på röntgen. Där inne hade vi fullt meck med att få till en speciell böjning av Ackes bakben – näst intill omöjligt. Stackars Martina fick lyfta och hålla benet på en drogad häst och både hennes rygg och ben fick bekänna färg. Efter röntgen så var det dags för ultraljud och det visade mycket riktigt en förbening. Senor och mjukdelar var helt ok. För att det inte skall bli värre så skall Acke bara skrittas i 6 veckor och ny röntgen skall göras om 8 veckor. Efter 2,5 timar på Åby så kunde vi åka hem och när vi kom tillbaka till stallet så var det kvällsmatat och släckt. Då känner man sig välkommen hem..

När vi kom hem till vår gård så stod en av våra inackorderingar lös på stallgången och mumsade hö. Som tur var så satt locken på burkarna ordentligt så han hade inte kommit åt kraftfodret. Han såg riktigt nöjd ut:) När vårt eget stall var fixat så gick vi in och åt middag – kall sådan.

Lev väl!

Häst: Acolla

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen