Lös häst!

Åkte upp till stallet på kvällen för att ta in hästarna. Martina hade fixat allt i stallet i dag också, och det finns stor risk att jag blir riktigt bortskämd. Det var fullt av folk i stallet men ganska öde ute. När jag kom fram till grinden så stod Mackan där och väntade och jag såg att övre järnstången i öppningen var nerriven. Ropade på Acke men kunde inte se honom någonstans. Rätt vad det var så kom han i full galopp på galoppbanan – han vet uppenbarligen vad den skall användas till! Han stannade jämte mig och precis när jag skulle ta honom så drog Mackan iväg på världens repa i hagen, och då satte givetvis Acke också fart. Mackan stannade längst bort i hagen och Acke bredvid honom, fast utanför staketet. När Mackan drog nästa repa så stack Acke mellan hagarna och ut på vägen – visserligen en liten väg, men bilarna som kör där har oftast ganska hög fart. Jag valde att fånga in Mackan och ropa på förstärkning, för om Mackan hade fortsatt att galoppera i hagen så vet jag inte vart Acke hade tagit vägen. Som tur var så var det några som hörde mitt rop på hjälp och Acke kunde så småningom fångas in. Jäkla häst. Det är inte första gången som han är ute, och i morgon blir det till att fixa till något som gör att han inte kan få loss översta järnbommen i  grinden. Familjen har supportat med flera förslag, så det kommer säkert att bli svårt för utbrytarkungen att ta sig ut.

När jag precis hade kommit innanför dörren hemma så ringde min mobil. Det var en tjej som sa att hon trodde att hon hade hittat vår katt – en trefärgad långhårig katt. Det var Isa. Isa har alltså kvar halsbandet med Agrias nummerbricka som hon hade när hon bodde hos oss.. Tjejen berättade att hon hade ringt Agria och fått mitt telefonnummer, ringt det men fått reda på att det hade upphört och att det var utan hänvisning. Då hade hon letat reda på en gammal telefonkatalog och sett mitt och Håkans namn, sökt på Internet och hittat mitt mobilnummer. DET var bra gjort! Tack och lov att det finns människor där ute som inte är rädda för lite besvär:) Jag försökte få tag i kvinnan som har tagit hand om (?) katterna, men utan resultat. Då ringde jag tjejen igen och berättade för henne vem som hade katterna och efter en stund ringer hon igen och berättar att hon har pratat med kvinnan (som visade sig var bortrest några dagar). Då undrar jag hur man kan lämna två katter ensamma i den här kylan?? Visserligen var det en granne som skulle mata dem och visserligen så skall de ha tillgång till garaget via en kattlucka, men det KAN ju vara så att luckan har snöat igen?! Hoppas verkligen att hon åker hem och tar hand om katterna omgående – för i annat fall kommer jag inte att sova gott om nätterna. Det visade sig också att Isa och Findus bor ganska nära tjejen som ringde mig, och hon lovade att hålla ett öga på dem och höra av sig om inte allt stod rätt till. Tack och lov! Hoppas att hon slipper ringa..

Lev väl!

Häst: Acolla

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen