Han heter Thomas – inte Gunnar..

Söndag morgon. Hade bokat ett medelpass 11.00 och kund därför ligga och dra mig i sängen lite extra länge. Skönt. Långfrukost framför TVn blev det också innan det var dags att plocka ihop träningsgrejerna.

Dagens pass hade en vikarierande ledare, Helena, eftersom ordinarie, Thomas G, var sjuk. Jag som hade fått för mig att han heter Gunnar:) Hur som helst så blev jag lite besviken eftersom jag hade sett fram emot ett hårt pass med Thomas, men Helenas pass fick mig rejält trött och svettig också. Det som känns bra är att konditionen har förbättrats och armhävningarna är på gång. Inte så att jag kan göra fina armhävningar ända ner till golvet, men jag är på god väg. Jag känner mig starkare nu än vad jag gjorde för ett antal veckor sedan. (Konstigt vore det väl annars..) Dock har jag fortfarande problem med övningen där man skall ligga på rygg och lyfta benen rakt upp i taket och därefter lyfta rumpan från golvet.. Ett och två – hej och hå..

Lätt tomatröd lämnade jag träningslokalen för att ta mig en välförtjänt dusch. Gud så skönt! Jag stod länge och väl under det varma rinnande vattnet och njöt av varje sekund. Det tomatröda ansiktet fick jag bära med mig ett par timmar till.. Det blir likadant efter ett ordentligt ridpass:-)

Lev väl!

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar