Lika fin i dag.

Sovmorgon. Det är mysigt. Värre är det när man har glömt att stänga av väckningen på mobilen och vaknar 05.50 och har svårt att somna om. Inte alls kul. Ännu värre är det  att vara så tät i näsan att hela munnen är som ett sandpapper – då går det heller inte att sova. Som tur var så hade Håkan en nässpray vid sidan om sin säng, och när han gick upp för att släppa ut hundarna så kastade jag mig över till hans sida och sprayade ett par gånger. Sedan kunde jag somna om. Gott.

När vi kom till stallet så hade Kristina bakat fina bullar och ställt i sadelkammaren, och givetvis var vi tvugna att ta oss en fika innan vi tog in hästarna. Det var gott. Jag måste ta mig i kragen och inte falla för frestelser så ofta som jag gör.. Just nu har jag ett hopplöst godisbegär. Tyvärr.

Då det är isgata runt omkring stallet så valde vi att rida i manegen i dag också. Det är på egen risk som man går ner dit eftersom det är rena rama isgatan på vissa ställen. Egentligen borde alla ha både hjälm och broddar när man vistas på anläggningen..

När vi kom in i manegen så var det flera ponnybarn där och jag såg inte fram emot dagens ridning. Vi hade tur, för de var klara lagom när vi hade skrittat fram. När vi red så var vi sex ekipage i manegen och det var helt ok för mig och Mackan. Värre var det för Acke. Stackars Acke blev helt borta i kolan när det var så många runt omkring honom. När det var något som kom för nära så blev han osäker och tappade bjudningen helt och hållet. Martina såg lätt förtvivlad ut. Hon fick inte ut något alls av dagens ridning – förutom möjligtvis miljöträning. Mackan tuffade på lika bra som i går. Traven känns bra och galoppen är nog hans bästa gångart, trots att han känns lite knackig. Knackigheten var inte lika markant i dag som i går, och det är ju bra. Fokus i dag var att han skulle gå trevligt och att han skulle kännas eftergiven – och det gjorde han. Det är sååååå roligt! Red med gelepadden i dag också och det fungerade precis lika bra som i går. Anna-Karin sa att jag gärna kan låna padden några dagar och se så att det fungerar innan jag köper en egen. Tur att det finns hjälpsamma stallkamrater.

Ser fram emot nästa träning – som jag inte vet riktigt när den blir..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 45

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen