Uteritt med intensitet liknande ett Friskispass.

Fick ställa klockan i morse eftersom jag hade utsläppet i stallet tillsammans med Elin. När alla hästarna var ute så mockade jag båda boxarna och fixade allt annat också eftersom det är skönt att ha allt klart när man kommer tillbaka från ridturen.

I dag red jag Asserdalsrundan ensam. Det var första gången jag red ut ensam efter det att vi flyttat hästarna och jag var lite fundersam över hur Mackan skulle vara. Han var lugn och fin när jag skulle sitta upp och när jag gav mig iväg. Jag kan villigt erkänna att det var ingen frisk skritt inledningsvis. Mackan kändes väldigt osäker och småstannade ett antal gånger och jag fick använda både skänklar och spö för att få honom att gå framåt. Värst var det när vi kom bort till stora travstallet, för där envisades han med att inte gå framåt alls. Jag vägrade ge mig och efter en ganska lång stund kom vi förbi alla ”faror” som fanns där. Vid det laget var jag helt matt i benen.. Tyvärr hade jag skrittäcket på, så han brydde sig inte om när jag gav honom ett enhandsrapp med spöt.

När vi väl hade kommit förbi travstallet så travade jag en bit bort, och det verkade som om Mackan uppskattade det och släppte efter lite grann. När vi kom in i skogen så passade jag på att träna galoppfattningar och det blev en hel del galopp. Jättekul! Efter skogsslingan så traskade Mackan på bra hemåt och jag slapp använda skänklar och spö. Tack och lov! Tillbaka i stallet så såg han riktigt nöjd ut och jag släppte ut honom till Acke i hagen så att han kunde äta sin lunch.

Även om jag hade förberett det mesta så var det ändå en del småfix kvar och jag åkte hem efter ca sex timmar i stallet. Vart tar tiden vägen??

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 80

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar