Skadad häst – inställd träning.

Amanda och jag åkte till stallet och laddade för hoppträning. Jag snabbmockade boxen under tiden som Amanda fixade maten till Mackan. Allt klart för träning – trodde vi. När vi hämtade in hästarna från hagen så märkte Amanda att Mackan knappt kunde lyfta sitt högra bakben. Hon ställde in honom i boxen och tog av honom täckena så att jag kunde känna igenom honom ordentligt. Han reagerade direkt när jag lade handen på låret. Han hade riktigt ont. Jag kunde trycka på musklerna högre upp utan att han reagerade och likaså kunde jag trycka på musklerna längre ner. Utsidan av hasen kändes varm, men inte svullen. Eftersom han kunde stödja på benet men inte lyfta det ordentligt så utgår jag från att det är en muskelskada med en rejäl blödning i låret. Masserade försiktigt in liniment innan han fick täcket på sig igen. Därefter tog vi bort honom till spolspiltan och Amanda fick spola hasen med kallt vatten i ca 10 minuter. Typiskt. Hoppträningen i dag och dressyrträningen i morgon blåste bort på ett ögonblick.

På vägen hem ringde jag Stefan för att rådfråga hur jag skulle göra. Han tycker att Mackan skall stå inne i morgon, men ledas korta stunder 3-4 gånger under dagen. Om han inte är bättre i morgon så skall han stå inne på lördag också samt ledas då med. Om han inte blir bättre över helgen så skall vi åka iväg med Mackan till veterinären på måndag. Jag hoppas så innerligt att det är en muskelskada och inget annat, för då blir det förmodligen längre konvalecens och uppskjuten träning ett bra tag.

Innan jag åkte från jobbet i dag så bokade jag en tid hos Stefan nästa lördag, och jag berättade efteråt för min arbetskamrat att det hade varit skönt att kunna sitta och se på TV någon kväll.. Där fick jag för det. Nu sitter jag här och ser på TV..

Lev väl och håll tummarna för att det är en muskelskada och inget annat.

https://i0.wp.com/bawandinesh.name/wp-content/uploads/2009/09/tv.jpg

Häst: Machiavelli EC

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

5 reaktioner till “Skadad häst – inställd träning.”

  1. Vilken otur. Man blir helt ställd när hästen är skadad. Hoppas det går över snabbt och inte är något allvarligt. Natalie var också halt igår. Jag hoppas på en hovböld och inget allvarligare.

    Gilla

  2. Risken att jag får fyrkantiga ögon är minimal:-) Så roligt är det inte att titta på TV. Även om Mackan inte blir bra snart så lär jag nog hänga i stallet ändå.

    Gilla

Lämna ett svar till Beata Ekman Avbryt svar