Status Quo

Vaknade direkt när klockan ringde och låg och funderade på hur det var med Mackan. Hade han lagt sig och inte kunnat resa sig? Har han väldigt ont? Hur skulle han vara i dag? En av nackdelarna med att stå uppstallad är att jag inte ser min häst morgon, middag och kväll. DET är en stor saknad. Framför allt när sådant här inträffar och när jag verkligen vill ha möjlighet att titta till honom, men det känns lite dumt att ställa upp en tältsäng i sadelkammaren..

Martina hade utsläppet av alla hästar i dag och hon tog hand om Mackan på förmiddagen. Hon ringde och sa att Mackan gick ungefär så som vi hade beskrivit i går kväll: Han kunde inte lyfta på vänster bak och släpade hoven i marken. Hon berättade att han gick lite bättre i slutet av promenaden, som var ca 200 meter, så förhoppningsvis sitter det i musklerna. Mackan fick stå inne i dag och jag tog en kort promenad när jag kom till stallet vid 15.30 och då gick han inte särskilt bra. Jag kunde se en liten förbättring precis innan vi gick tillbaka in i stallet, men i stort sett var det samma rörelsemönster. Jag stannade kvar i stallet länge och fixade mockning mm så att jag skulle kunna ta en promenad till med Mackan innan jag åkte hem. Före sista promenaden så borstade jag honom och masserade muskulaturen på vänster bak med liniment som förhoppningsvis förbättrar situationen. Den här gången gick jag lite längre och han gick avsevärt bättre den här gången. I slutet av promenaden gick han på mycket bättre och fick till och med lite övertramp med vänster bak, vilket verkar lovande. Tyvärr försvann förbättringen så snart han stod still några minuter, och då var det tillbaka till ruta ett.

Acke mopsade ordentligt med boxgrannen på kvällen och lyckades trycka till mellanväggen så att den lossade från fästet längst in. Jag och grannen försökte trycka den rätt igen men den satt fast där den satt. I dessa lägen känns det bra att inte vara den som står med inackorderingar..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar