Med kameran i skogen.

Sovmorgon. Det är skönt. Egentligen borde man kunna ha sovmorgon när man ville och inte behöva stressa iväg på morgonen bara för att man måste. Eller hur?

När vi kom upp till stallet så sken solen och det var en riktigt härlig vårdag. Hästarnas vatten hade tagit slut så det var bara för oss (läs Martina) att fylla på mer. Under tiden som hon fyllde dunkarna så pressade jag in skinkorna i stegtrappan upp till loftet och satt och var social.

När allt det dagliga var klart så pratade jag lite med Camilla. Hon hade precis tränat med sin Solle. Tyvärr missade vi träningen, men det är alltid trevligt med lite körinslag i stallet. Den här säsongen skall de starta medelsvår  i körning – fräckt!

När jag hade pratat färdigt med Camilla så tog vi in hästarna och fixade i ordning dem för en uteritt. Hoppsadel och reflexväst fick bli dagens utrustning:) I dag fick vi kämpa ordentligt med hästarna för att de skulle gå framåt, och första kilometrarna tog säkert närmare en timma för oss. Skänkel och spö fick bli dagens drivmedel. När vi till slut kom ifrån grusvägen och in i skogen så gick det betydligt bättre,

men när vi skulle förbi stora travstallet i Asserdal så blev det tvärstopp. Jag blir nästan vansinnig när Mackan fjantar sig och inte går framåt. Han är inte rädd – bara sjåpig. Med svetten sipprandes ur porerna och en viss muskeltrötthet i både skänklar och spöhand så fick jag honom till slut att komma förbi stallarna. Som tur var så fick vi lite draghjälp av två hästar lite längre fram på vägen:) Lite trav på grusvägen gav bättre bjudning och till slut kom vi upp i skogen. Det här var första gången som jag red Asserdalsrundan när det var snöfritt, och det var helt suveränt det också. En bred sandväg i skogen:

Vägen går uppför och nerför genom skogen och det finns många fina sträckor som är gjorda för galopp. Härligt. Hästarna glömmer att de är trötta och galopperar på som bara den. Gladast i dag var nog Acke, för han sparkade bakut ordentligt så att Martina till och med såg hans rumpa i ögonvrån:) Skogen är riktigt härlig att rida i och jag längtar tills lövsprickningen, för då lär det vara riktigt fint. Så här nöjda såg Martina och Acke ut i bokskogen:

Asserdalsrundan ger både styrka i och med att det finns möjligheter till klättrning både i skog och på sandvägen och konditionsträning i och med alla möjligheter till galopp både på planare underlag och i uppförsbacke. Om vi rider den här två gånger i veckan varvat med hoppning och dressyrträning så lär vi vara rustade inför sommarens tävlingar.

Sista biten på grusvägen gick som en dans. Båda hästarna var avslappnade och fina och de skrittade på med bra steg. Sista biten promenerade jag med Mackan:)

Hej hopp i galopp!

PS. I kväll var första gången som vi alldeles glömde av att vi skulle ta in våra hästar. När klockan var nästan 20.00 och middagen stod på bordet så kom Martina på att vi hade glömt att ta in hästarna. Som tur är så kvällsmatas de vid den här tiden, så vi fick ringa till Elisabet som skulle kvällsmata och be henne ta in dem. Tack och lov så var det inga problem:) Tack Elisabet!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 90

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen