2010-05-05T22:44:20

När jag höll på att göra mig i ordning för dagen så kom Martina upp från undervåningen och berättade att Anna som har vårt stall hade ringt och berättat att Asserdalsgården hade brunnit ner. Hon ville inte att vi skulle höra det på nyheterna och tro att det var stallet med våra hästar som brunnit. Tack och lov att det inte var vårt stall, men stackars de vars hästar dog i branden. Det kändes jättekonstigt att stallet som ligger lite längre bort på grusvägen och som vi så ofta rider förbi när vi rider Asserdalsrundan inte finns mer. Nu har lättnaden övergått till en viss oro – tänk om det var mordbrand alternativt en pyroman? Finns det risk att det händer samma sak med vårt stall då? Hemska tanke. Både tränare och andra hörde av sig under förmiddagen för att kolla att vi inte var drabbade. När jag kom till stallet på kvällen så var stämningen minst sagt dämpad. Samtalsämnet för kvällen var givet: branden och brandsäkerheten i vårt stall. Det finns gott om riskfaktorer som gott och väl kan orsaka en brand i vårt stall: bland annat blinkande ljusrör, spindelnät och damm i kombination med möss, vattenkokare, rökare och askfat intill stallväggen.

Klockan blev mycket innan Mackan var klar för ett ridpass och jag red inte så länge eftersom jag dels ville komma hem i tid och dels ville lämna lite bjudning och glädje inför morgondagens hoppning. Jag red i paddocken och Mackan samarbetsvillig och fin. Gjorde inte så mycket mer än att motionera honom i alla tre gångarterna, men passade på att träna några galoppfattningar från skritt också. Vi slutade när glädjen och lusten var på topp. Jag hade känslan av att jag gärna skulle fortsätta rida hela natten om jag hade haft tid och om Mackan hade orkat. DET är bra!

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 40

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen